Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag såg mig omkring, det kunde icke vara Konrad,
ty han hade redan gått derifrån och stod för långt
borta, och jag ansåg mig redan villad af vindens ljud
i hängbjörkarne deromkring, då en mycket lutad och
otydlig gestalt långsamt framträdde från de höga, halft
utgångna syrenbuskar, som varit planterade bakom
grafstenen.
Jag ansåg den nästan som ett foster af min
inbillning, så ljudlöst och långsamt rörde den sig, så
obestämda syntes mig dess konturer, och slutligen
stannade den och höjde sig långsamt till en i mitt
tycke ovanlig längd.
Det var emellertid blott för ett ögonblick, som
skymningen och öfverraskningen icke tilläto mig
urskilja, att det var en gammal gubbe, som, stödd mot
ett spanskt rör med en stor guldknapp, stod framför
mig, och helt vänligt, ehuru med en något förundrad
min, lyfte på sin gråa tygmössa.
Jag helsade tillbaka och frågade om vi icke voro
helt nära Agdors herrgård.
Det var, såsom jag förmodat, den forna egarens
graf, vid hvilken vi stodo, icke långt ifrån sjelfva
gården.
Den vänlige gubben var icke svår att inleda i
ett samtal, och berättade oss, att han var född och
uppfödd samt lefvat hela sitt långa lif på denna egendom,
först i sin ungdom såsom bokhållare, och nu
sedan många herrans år såsom inspektör, intendent
och husbonde tillika, ty den nuvarande egaren hade
icke på många år varit der.
Då han hörde hvilka äfventyrare vi båda voro,
bjöd han oss hjertligt att följa hem med sig, och då
han tillade: "jag har icke mindre än tvänne våningar
att logera er uti, och skall anse såsom ett alldeles
ovanligt nöje att få sällskap vid min toddy i afton,"
– biföllo vi med största tacksamhet, helt belåtna
med utsigten att få njuta af lagad mat och bäddade
sängar, en lyx, som vi båda icke åtnjutit på flere
dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
