Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkningar i kanten, och på första bladet stod
antecknadt huru många gånger den varit genomläst, och
detta var icke mindre än sju. Jag ämnade just uttrycka
min förvåning häröfver, då gubben, åtföljd af
en madam eller gammal piga, bärande den omtalade
toddyn, återkom.
"Här är ju alldeles mörkt, vi måste ha ljus, Lisa!
Jag ska saga herrarne, att det är någonting mycket
ovanligt, att jag så här dags ännu befinner mig på
fötter. Klockan är snart tio."
"Lisa du," fortfor han, då denna återkommit med
ljusen, "den ene af herrarne får ligga i blå och den
andre i röda gästrummet deruppe; der är ju allt i
ordning, endast Stina bäddar sängarne och öppnar
fönsterna, ty der är väl något qvaf luft, det är länge
sedan der vädrades."
Lisa syntes mindre belåten, men svarade ingenting
och vi slogo oss ned kring bordet, der gubben tycktes
med särdeles förnöjelse vara värd.
"Det är i qväll trettio år sedan salig hennes nåd
dog; jag brukar alltid på den qvällen gå särskildt upp
till grafven; hon gjorde mig mycket ondt, men äfven
godt. Hon uppfostrade mig och jag hade henne att
tacka för allt hvad jag är eller varit," tillade han
tankfullt, under det han slog i sitt glas.
"Hon var två gånger gift och öfverlefde båda
sina män, tror jag, efter hvad jag såg på grafstenen,"
sade Konrad.
"Ja, hon var en fattig fröken, som först gifte sig
med den rike brukspatronen, hvilken var öfver trettio
år äldre än hon. Hennes sista man deremot var tjugo
år yngre an hon. Det var en vacker och ståtlig herre
och vänlig och mild tillika. Men hon var en sträng
och stolt fru; det fanns ingen själ på hela godset, som
icke slog ned sina blickar för hennes mörka hotande
ögon. Men frid med hennes stoft, de döda må hvila
i ro! Visst förde hon en sträng, men också en lysande
regering."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
