Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergskulle, för att hoppa öfver ett tomt svalg till ett
snedt tempel, som flög i luften midt för honom.
När allt var i ordning följde vi, trots gubbens
invändningar, honom och qvinnorna tillbaka utför
trappan, mottogo deras olycksanande "godnatt", stängde
porten efter dem och återvände till våra rum.
Det var visserligen sent, men ingendera af oss
kände någon lust att sofva, och sedan vi släckt ljusen,
öppnade vi fönsterna och läto den ljumma luften och
månljuset strömma in.
Konrad och jag hade icke sett hvarandra mer än
några timmar, men vi tyckte oss båda finna så många
beröringspunkter i våra tycken och känslor, vi
utvexlade helt ofrivilligt våra minnen och vara mer
eller mindre riktiga och skarpsinniga iakttagelser, och
på sådant sätt framstår historien om hela ens lif. Jag
fann genast att min nya vän var en ännu större
svärmare och drömmare än jag sjelf – han var också
flera år yngre och i sin verldsåskådning var han en
sväfvande och orimlig mystiker.
Den fragmentariska berättelsen om hans förflutna
lif, ömsom målad med minutiös noggrannhet i klara,
hjerta färger, ömsom endast i några otydliga drag,
stod likväl tydlig och bestämd inom en kort stund
framför mig.
Den egde, hvad honom sjelf beträffade, ingenting
anmärkningsvärdt.
Hans far, som varit läkare, var död för tvenne
ar sedan, och hade lemnat hans mor och honom sjelf
i små omständigheter. Emellertid hade han en
morbror, som faderligen bemött honom och i hvars hus
han vistats största delen af sin tid. Denne morbror
hade många barn, men bland dessa fanns en blåögd
sjuttonårig yrhätta, och här var nu den i hans eget
tycke högst märkvärdiga epoken i hans lif. Han
älskade sin lilla kusin med en mycket vördnadsfull
och blygsam kärlek, men hans fattigdom och det högst
aflägsna hoppet att någonsin kunna bjuda henne ett
hem, utgjorde naturligtvis molnet på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
