Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
324
EN JÄGARES HISTORIER.
bord med förgylda sirater, några högryggiga stolar med
urblekt broderi, samt en liten pulpet, helt simpelt brun-
målad, voro hela rummets möblering.
Då gubben drog upp den tjocka gröna rullgardi-
nen för fönstret, som gjort rummet nästan mörkt, fästes
min uppmärksamhet på en tafla, som hängde midt på
väggen bland några landskap i vattenfärg; det var en
interieur, målad i olja, der ett fruntimmer, klädt à la
bergère, höll en zittra i knäet; en långhårig liten hund
låg på mattan vid hennes fötter, och i bakgrunden till
hälften dold af ett nedfallande förhänge syntes en karl,
som tycktes antingen smyga sig in eller ut ur den
skönas rum; af bådas utseende antog jag likväl, att
han gick sin väg.
Det låg en sanning och naturlighet i dessa båda
ansigten, som frapperade mig, och öfvertygad att det
var porträtter och icke fantasibilder, sade jag:
"Hvem föreställer detta fruntimmer?"
"Det skall vara hennes nåd sjelf, men den der
drägten passar henne inte, och jag tycker det liknar
henne icke mycket," svarade den gamle.
Jag betraktade taflan nogare, och fann verkligen
att gubben hade rätt; detta ansigte med sina svarta
djerfva ögon, sin höga panna och trotsiga mun, som
nu hade ett liksom tillkonstladt leende, hade bättre
passat till en amazon än en herdinna.
"Och den der herrn der, som synes i dörren, det
var en tysk målare som länge vistades här, det är just
han sjelf som målat taflan; dessutom finnas derute i
stora förmaket flera dörrstycken af honom, och der
skola herrarne också få se hennes nåds porträtt mycket
mera likt, i sin vanliga frisyr och robe," sade gubben,
men afbröts i detsamma af Konrad, hvilken stannat
vid dörren, och pekande rätt framför sig, utropade:
"Och hvem är då detta?"
Jag följde med blicken Konrads utsträckta finger
och såg öfver den lilla pulpeten ett annat, helt litet
porträtt, äfven i olja. Det var en man om fyrtio år,
med brun hy, krokig näsa, ögonen tätt tillsammans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
