- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
329

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN GUBBES MINNEN.

329

patientens. Jag betraktade honom med verklig oro,
fullt viss att han yrade.
Den gamle inspektören hade fattat om en stolskarm
och förde näsduken flera gånger öfver ansigtet liksom
häftigt upprörd.
"Han beskrifver detta rum sådant det var för
femtio år sedan; nu felas många af dessa saker. Åh, min
Gud, hvad hans utseende i detta ögonblick påminner
om ett ungt fruntimmer, som var mig mycket dyrbart;
äfven hon hade ofta ett sådant uttryck i sina ögon."
Gubben talade helt sakta, vänd till mig, och jag äm-
nade gå bort till Konrad, då denne fortfor med samma
utseende af att anstränga sitt minne:
"På golfvet ligger en liten dyna af rödt sammet."
"Den är för Mignon," mumlade gubben.
"Och i ena hörnet är ett väggur, ljusblått, lacke-
radt med blomsterguirlander."
"Alldeles, alldeles."
"Jag skulle kunna tillägga, att vid sängen står
ett par röda tofflor med höga klackar och inom för-
hängena ... men, nej! nej! Jag har tillräckligt pröfvat
edert tålamod; jag ser att min beskrifning är sann.
Nå väl, låt oss nu gå dit." .
Konrads utseende och ton voro nu åter fullkom-
ligt lugna och naturliga.
"Men du har ju redan varit der," sade jag, vill-
rådig och förundrad öfver dessa afbrott emellan förnuft
och feber.
"Nej! Jag har icke varit ur mitt rum; jag tror
det åtminstone; men mellan den der sängkammaren
och det rum der jag legat i natt ar troligen någon
gemenskap, ehuru jag icke kunnat öppna den tapetdörr
som finns."
"Jag kan icke minnas det; den var åtminstone
aldrig begagnad," sade gubben, som sökte återhemta
sig från sin förvåning och rörelse öfver Konrads nog-
granna beskrifning på hans forna matmoders sängkam-
mare för femtio år sedan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free