- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
330

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

330

EN JAGARES HISTORIER.

"Låt oss nu emellertid gå den väg jag beskrifvit,"
sade Konrad och vande tillbaka till kabinettet.
Der fanns verkligen en dörr vid kakelugnen, som
jag alls icke märkt, men den var stängd utanför, vi
kunde icke öppna den.
"Nå: väl! Var så god och för oss den väg ni tro-
ligen ämnat gå till sängkammaren, och som är alldeles
obekant för mig;" återtog han och vände om igen.
Gubben gick tyst förut och vi följde efter genom
ännu några rum, tills vi kommo ut i samma sal eller
förstuga vi först kommit upp oiti, och i slutet af vånin-
gen på andra sidan om denna sal, utgörande ett horn
af den gamla byggningen, igenfann jag verkligen det
rum jag nyss sa omständligt hört beskrifvas.
Konrad gick fram midt på golfvet och lät sina
blickar granskande och långsamt hvila på hvarje sak
derinne. .
"Den röda dynan finns då icke, de många lysande
toilettsakerna af silfver icke?"
"Dem. fick herr Klaes straxt efter hennes nåds
död," sade gubben upplysande, och bekräftande Konrads
beskrifning.
"Och icke heller glaset med jasminerna, som luk-
tade sa starkt," fortfor han långsamt.
"Jasminernas tid ar längesedan förbi, vi äro nu i
Augusti, eller kanske det är femtio-årigajasminer, hvar-
om du talar," sade jag skrattande.
"Jag vet det sannerligen icke sjelf, allt nog, jag
kände deras doft, och de röda tofflorna och..."
Konrad närmade sig den gamla sängen, han tve-
kade synbarligen; det var midt på den varma, soliga
förmiddagen, men jag tyckte mig se en lätt rysning
krusa hans bleka kind, och det var liksom hans rost
hade varit litet darrande, då han vände sig till mig
och sade;
"Vill du vara god och draga upp rullgardinen,
här är nästan skumt."
Jag gjorde som han bad, solljuset strömmade in,
Konrad drog undan sänggardinen, som han höll i han-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free