Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
333
–..’,- , . ^
med halfvt allvarsamma, halft gycklande frågor om hans
besynnerliga uppförande.
"Min Gud, hvad du är nyfiken" sade han leende,
men fortfor, då den gamle inspektören syntes betrakta
honom med en viss misstänksam skygghet, "jag är
verkligen skyldig er en förklaring öfver den sinnes-
rörelse jag icke kunnat beherrska; denna förklaring är
emellertid så dunkel och sällsam, att jag omöjligt kunde
begära att ni skulle sätta tro dertill, om jag icke förut
hade bevisat mina "fantasiers", om ni så vill, öfver-
ensstämmelse med verkligheten."
"Nå, låt oss höra dessa fantasier, jag brinner verk-
ligen af otålighet, och börjar nästan tro att gamla Lisa
hade rätt," sade jag och tog hans arm.
"Nej icke nu–jag ser att inspektoren är mycket
trött - utan i eftermiddag; vi göra nu en promenad
omkring i skogen, om du så vill; jag behöfver komma
liksom på litet afstånd ifrån mina egna intryck."
Gubben nickade bifallande och bad oss snart vara
välkomna åter till middagen, och Konrad drog mig
med sig genom den gamla ofverväxta trädgården ut i skogen.
–––––––
Den gamle inspektoren hade stoppat sin pipa och
satt sig helt belåten i sin länstol, som jag burit ut i
den skuggiga lindberså, der Konrad och jag lågo ut-
sträckta i gräset. Lisa bar bort kaffebrickan och till-
sades att återkomma med punsch, som likväl på vår
begäran ändrades till bärsaft, såsom mera passande i
värmen, och gubben sade glädtigt, medan han smackade
för att upplifva den nytända elden i pipan:
"Se så, herr doktor, nu tillhör det er att berätta
oss hur ni visste, att min gamla matmor hade röda
tofflor, hennes favorithund en sammetsdyna och dylika
saker, som ni borde vara minst sextio år för att kunna
veta, eller också hafva varit nära bekant med familjen.
"Jag är emellertid blott tjugu, och hörde eller
såg denna familjs namn i går för första gången på
grafstenen deruppe," sade Konrad leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
