Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
339
förnuft helt och hållet overksamt, och suspendera allt
omdöme.
"Denna gestalt bugade sig artigt för fruntimret,
som stelt och rakt stod med skrinet mellan sina hän-
der, och lade sin ena hand tungt på hennes arm. Yid
denna beröring svigtade hennes knän, skrinet skakades
i hennes darrande händer, och hennes läppar rördes
hastigt, liksom hon uttalat häftiga ord; men intet ljud
nådde mina öron, ehuru endast tio eller tolf alnar
skilde oss åt. Äfven hans tunna läppar rördes, som
om han svarat lika häftigt, men lika ljudlöst, allt under
det hon signade ned alltmer under tryckningen af hans
hand. Slutligen lutade han sig fram och hviskade,
under ett vedervärdigt grin, någonting i hennes öra.
Damen släppte skrinet, det föll till golfvet, men
äfven nu hörde jag intet buller, det föll som i bomull.
Ynglingen skyndade fram liksom till hennes hjelp, men
den svartklädde mannen rätade i detsamma upp sig,
förvred sitt ansigte på ett förfärligt sätt, en blåaktig
låga flög ut från hans halföppna läppar, hans hår och
hela hans person tycktes stå i lågor, och de båda andra
gestalterna flydde förskräckta åt dörren, der jag stod.
Gripen af ett slags yrsel skyndade jag förut gån-
gen framåt, tills mina förlamade ben icke längre buro
mig, det svartnade för mina ögon, jag föll i vanmakt
...eller kanske att jag vaknade, jag vet icke hvilket,
men det vissa är, att då jag kom mig för, låg jag i
korridoren insvept i sängfilteu utanför den stängda
dörren till det yttre af våra rum.
Jag steg upp och gick in; du sof lugnt och godt,
solen var redan uppe, jag kastade mig på sängen, fåfängt
bemödande mig att afgöra om jag drömt ,eller icke.
Som jag icke kunde somna, klädde jag mig och gick
ut. Alla dörrar voro stängda, liksom qvällen förut, jag
kunde icke komma någonstans, annat an ut till för-
salen och nedför trappan. Jag måtte således ha drömt,
det ar naturligt, men en sällsam dröm var det åtmin-
stone," sade Konrad och strök sig öfver pannan liksom
han nyss vaknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
