Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
344
EN JAGARES HISTOKIER.
Konrad tystnade. Han hade talat sa långsamt
och lågt, som då man helt omedvetet klär sina tan-
kar i ord; dessa tankar, afbrutna, osammanhängande,
innehållande ganska ringa "sundt förnuft", såsom man
kallar det, d. v. s. användbart och helsosamt inskränkt
förnuft, gjorde likväl i månens skimmer och qvällens *
tystnad, ett oemotståndligt intryck på mig. Hans eget
bleka och ungdomliga ansigte, nu mer an någonsin
öfvergjutet af det svärmiska och drömmande uttryck
jag vid hans första åsyn anmärkte, bidrog äfven att
gifva intresse deråt.
"Du säger ingenting om upptäckten af din farfars
namn på taflorna derinne ? Tror du verkligen att han
målat dem?" sade jag, sedan vi länge suttit tysta, för-
sänkta i tankar.
"Ja, det ar sannt, det var då en verklig sak och
ingen dröm. Det var hans namn, som stod vid kanten."
"Ja visst, dertill kan jag vittna, men ett namns
likhet ar endast en sannolikhet, ingen visshet."
"Åh ja! Men det ar likväl mycket troligt: Han
var en fattig målare utan rykte, och jag trodde verk-
ligen icke att han egde sa mycken talang, som dessa
porträtter utvisa."
"Denna tyska målare hade vistats länge här; tänk
om den der gamla frun varit din farmor?"
"Väl möjligt," sade Konrad likgiltigt.
"Nåväl! I sa fall ar det derför, som hon uppen-
barar sig för dig; blodet ar alltid tjockare ah vattnet."
"Nej, godnatt! Jag ar sömnig," sade Konrad upp-
stigande, synbarligen ohågad att fortsätta detta ämne.
"Har du något emot att jag lägger mig på soffan
inne hos dig?"
"Tvärtom; jag önskar ingenting hellre an att få
veta om jag verkligen går i sömnen."
Klockan var sju andra morgonen. Vi hade sofvit
såsom murmeldjur, ostörda af både lefvande och döda;
men vaknat tidigt och gått ut. Nu stod jag och låd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
