- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
346

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

346

EN JAGARES HISTORIER.

Jag ar icke bland dem, som svärma för "landt-
lifvets oskuldsfulla behag", ty då man har i verklig-
heten sett dessa "behag" på nära hall, sa vet man att
de reducera sig till ett oklart och halfvaket själstill-
stånd, der råhet, tanklöshet och en- halft omedveten
elakhet äro rådande, och en snuskig ovårdad kropp,
som hårdt arbete ofta vanstält; de äro, med ett ord,
allting utom behagliga. Om man derföre någon gång
påträffar en varelse, som hvarken nöden eller lasten
ännu vidrört, sa vacker, sa frisk och modig, som denna
unga flicka, då blir man ännu mera hänförd deraf, an
af någon annan uppenbarelse i naturen, der felfrihet
och harmoni - efter våra skönhetsreglor - äro rådande.
Det var också med fullkomligt samma känslor som
jag nyss förut hade beundrat traktens skönhet, som
jag granskade hennes solbrända, men vackra, bara
armar och ben.
Hon tog sig sa val ut på’gångstigen framför mig,
med sin korta randiga kjol och sitt lilla lifstycke.
"Tänker herrn sig fram till herrgården, sa går
han rakt galet," sade hon efter några minuters tyst-
nad, då hon såg att jag följde efter henne.
"Ah nej! Jag ämnade följa med dig för att få
litet vatten, i fall du icke bor för långt härifrån."
"Det går an; för der ser herrn taket på vår stuga;
ta mig katten ä icke klockan åtta, för der kommer
Lillmaja," fortfor hon häftigt, vid åsynen af en liten
åtta- eller tio-årig flicka, som med en korg och en
katekes i handen i detsamma framkom ur skogen och
förenade sig med oss."
"Jag har gått i skogen sen dagningen ser herrn,
och alldeles glömt se efter hvad tiden led."
"Hur kan du se det? Har du klocka med dig då?"
"Klocka! Tycker herrn det; det må en väl inte
behöfva, då solen lyser. Nu ar val mormor bra ond;
jag tvättade väl potatesen och stälde grytan i Spiseln,
men nu har hon fått tända eld ... för fars skull, ser
herrn, som kommer och ska ha frukost, och nu kom-
mer alla skolbarnen med detsamma." Helt andtruten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free