- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
350

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

350

EN JAGARES HISTORIER.

barnen fulla af förtjusning, pratande och stojande kommo
ut, hemförlofvade i anledning af den stora händelsen.
Gumman stod lutad öfver en öppnad kista, hvars lock
hvilade på hennes hufvud, under det hon ifrigt letade
bland kläderna deri.
"Det var som jag trodde, smörjan finns .inte, jag
fick den af Skräll-Stina för två ar se’n," s^,de hon,
utan att vända sig om, förmodligen i ianke att det var
flickan som kom in, allt under det hon rörde om bland
sakerna i kistan.
Jag sade henne några deltagande ord och ämnade
föra vattenkrukan, som jag fann på en bänk vid dör-
ren, till mina läppar, för att sedan gå min väg, då
Lena kom springande under utropet:
"Han lefver, mormor! Han rör på sig!"
Gumman slog igen kistan och gick ut, och jag
stod helt förbluffad öfver den oväntade utgången af
kuren.
Några minuter derefter, då jag ämnade gå ut
genom grinden till inhägnaden, som utgjorde den lilla
gårdsplanen framför stugan, kom Lena tillbaka, förd af
tacksamhet mot mig, som hon tillskref grisens rädd-
ning, och fattade min hand.
"Aldrig i verlden vet jag hvad jag ska kunna
göra herrn, som gjort mig en sa stor tjenst," sade hon
med rörd och glädjestrålande min.
"Tycker du att det var en sa stor tjenst?" sade
jag leende.
"Ja, det tror jag! Far skulle ha blifvit någe ond,
och ledsen se’n . . . Vår enda gris . .."
"Tror du grisen tar sig nu då?"
"Ja, han reste sig upp och går, fastän han ar
lite vinglig på benen; men mormor slog mera vatten
öfver honom och nu tänker jag han blir nog bra."
"Nå, det var skönt. Adjö med dig. Du skulle
val kunna ge mig en kyss till afsked, efter jag gjort
dig en sådan tjenst," sade jag skrattande och halft på
narri, för att se huru långt hon skulle vilja sträcka
sin vilja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free