Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
362
EN JAGABE8 HISTORIER.
Jag gjorde det heller aldrig, sa mycket mindre
som jag snart glömde hela händelsen. Det var först
långt efter, vid hennes död, jag åter påminde mig den-
samma.
Herr Klaes hade rest till universitetet, mamsell
Laura var skickad i en pension i Stockholm for att
fullända sin uppfostran, men Malin stannade qvar i
sin fångenskap såsom lektris och sällskap åt hennes
nåd, och som den gamle bokhållaren dött, hade jag
efterträdt honom, likväl med vida mera vidsträckt be-
fattning. Här fördes under dessa ar ett mycket bul-
lersamt och lysande lif; här var ständigt främmande,
eller voro herrskapet på resor vid brunnar eller bad,
hvarvid Malin antingen medföljde, eller skickades in
till staden till några gamla tanter, der hon tillbragte
ett lika tvunget och beroende lif som under mosterns
uppsigt.
Gamle herrn, som blifvit allt svagare - han var
också nära åttio ar - tycktes emellertid icke vara
särdeles belåten med detta lefnadssätt, och vi förun-
drade oss derför alla i huset när hennes nåd förkp»n-
nade, att läkaren ordinerat ett utländskt bad för honom
och att resan skulle genast foretagas.
Malin skulle i den tredubbla egenskapen af säll-
skap, systerdotter och kammarjungfru medfölja. För
öfrigt skulle endast patrons gamla betjent medtagas.
Qvällen förut hade Malin smugit sig ut i parken
och vi togo afsked af hvarandra; vi lofvade hvarandra
en evig trohet; hvad mig angår sa... Dock, stackars
Malin, jag har aldrig tillräknat dig ditt brutna löfte;
det anade mig, att» j ag aldrig skulle återse henne, och
i sjelfva verket gjorde jag det icke heller. Det var
icke hon som återkom.
Jag trodde jag skulle dö af sorg och saknad när
de voro resta - den tiden var också en sådan resa
ansedd för långt mera an nu - och hade icke min
mor funnits för att trösta och intala mig mod och hopp,
sa hade jag väl aldrig stannat qvar här på detta ställe
der allt påminte om henne, och som syntes mig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
