Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
364
EN JAGARES HISTORIER.
ehuru hon var tio ar äldre. Hon vände sig genast
om, då hon kommit’ned ur vagnen och räckte handen
med ett slags omsorgsfull ömhet, som jag aldrig sett
hos henne, åt det unga fruntimmer, som suttit bredvid
henne. Kunde den vara åt Malin, hvilken hon alltid
behandlat som ett tjenstehjon, denna artighet? Jag
hade också svårt att igenkänna denna blomstrande unga
flicka, ifrån hvilken jag gråtande skilts för mer an ett
ar sedan, i den bleka, tynande varelse, som långsamt
och liksom half sof vande steg ur vagnen.
Hon stödde sig emot sin moster under gåendet
uppför trappan, och då det starka skenet ifrån mar-
schallerna rundtomkring upplyste hennes ansigte, syntes
hon som en vaxbild, sa genomskinligt och orörligt var
hennes ansigte, sa stela och mekaniska hennes rörelser.
Ingen rörelse hos henne utvisade hvarken att hon
såg eller igenkände mig. Min häpnad och bedröfvelse
måtte emellertid varit alltför synliga, ty hennes nåd
sade hastigt med sin vanliga högdragna ton;
"Nåväl! Min kara Jakob, vår ankomst tyckes
hafva förvånat dig mera an som ar passande," och
derpå vändande sig till min mor, fortfor hon: "Malin har
varit sjuk, som ni ser, hon ar ännu mycket svag, men
jag hoppas att hon snart skall vara återstäld; lat nu
Beata taga vård om henne och föra henne till sitt
rum, det vill säga till blå gästkammaren, sa att hon
ar mig nära," tillade hon hastigt, då kammarpigan
ämnade föra Malin till hennes vanliga lilla kammare
på nedra botten.
Jag var sa förvånad både öfver Malins besynner-
liga utseende och öfver min matmors ovanliga omsorg
och uppförande emot henne, att jag nästan icke gifvit
akt på att Anton, den gamle betjenten, hoppat ned
ifrån kuskbocken på den andra vagnen och nu hjelpte
sin herre ur. Patron deremot tycktes ovanligt rask;
han helsade vänligt och gladt på oss alla, som aldrig
trott-oss få återse honom, och gick med temlig lätthet
uppför trappan. Jag ämnade slå igen vagnsdörren, då
i detsamma ännu en person hoppade ur vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
