Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GTJBBES MINNEN.
365
Det var en man om tretio eller tretiofem ar, lång
och mager, med mörk hy, svarta ögon och hår; men
jag kan icke beskrifva honom, ty i hvarje hans drag,
i hela hans figur fanns någonting sa sällsamt och eget
att han på alla gjorde samma intryck som på mig,
ehuru kanske icke i lika hög grad. Jag kände en
motvilja blandad med rädsla, som jag icke kan beskrifva,
och då hans glin^rande ögon mönstrande hvilade på
mig, och han uttalade några för mig obegripliga ord,
sa tog jag ovilkorligt ett steg baklänges.
Han grinade sa att hans hvita tänder lyste i eld-
skenet och sprang upp för trappan sa lätt och tyst,
som om han sväfvat.
Soupén var serverad och herrskapet gick nästan
straxt ut i matsalen, men gamle herrn var mycket
trött, han åt nästan ingenting, talade några ord med
inspektören och mig och aflägsnade sig straxt. Pen
främmande Jierrn deremot åt och talade med en liflig-
het, som ^alldeles satte mig i förvåning. Ehuru jag
icke förstod franska sa mycket, att jag begrep hvad
han sade, fann jag likväl att det var detta språk, pä
hvilket han och hennes nåd samtalade; allting på bor-
det och i rummen, möbler, taflor och lyxartiklar, allt
tycktes vara föremål för hans uppmärksamhet, ingen-
ting undgick hans qvicka kringflygande blickar; han
gestikulerade och pratade med en ifver, som var verk-
ligt tröttsam att åse.
Innan hennes nåd gick in i sina rum, tycktes hon
fråga honom om någonting, och hon nämnde ett par
gånger Malins namn. Han sänkte då rösten något och
svarade med några mera långsamma och sansade ord,
som jag velat gifva allt i verlden för att förstå.
Om aftonen fick jag af Anton, som - sedan han
först någorlunda tillfredsstält det öfriga tjenstefolkets
nyfikenhet–följt mig till mitt rum, veta att den besyn-
nerlige herrn va? «n italiensk doktor, som hette Testa,
hvilken åtföljt herrskapet nästan under hela tiden de
varit borta. Han hade mycket hastigt och lyckligt
botat gamle herrn, som återigen fått ett slaganfall och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
