- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
367

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN GUBBES MINNEN.

367

Dessa stunder var det mig omöjligt att arbeta,
dagsverks-journaler och räkningar skötos åt sidan, och
gömd bakom gardinen stod jag orörlig for att lyssna
till deras prat och åtminstone fa betrakta den som var
mig kar. Lauras högljudda och glädtiga joller var lätt
att urskilja, men Malins tysta enstafviga svar voro
nästan omöjliga att uppfatta. En gång sade Laura:
"Jag tycker det ar synd om den stackars Jakob, som
ständigt skall sitta instängd på kontoret deruppe, ty
jag ser på honom, att han skulle lika gerna nu som
förr vilja vara hos oss ... Men du Malin tycks alldeles
ha’ glömt den stackars gossen, som egnade dig en sådan
om och trofast hyllning i er barndom," tillade hon och
fäste sina skalkaktiga ögon på Malins ansigte.
Då såg jag liksom en svag färgskiftning på Malins
kind, och hon upprepade tankspridd och liksom dröm-
mande: "den stackars Jakob".
Några minuter derefter, midt under Lauras barns-
liga prat om den tillämnade festen som skulle bli da-
gen derpå, reste Malin sig häftigt upp, tryckte hän-
derna emot hjertat och en mörk rodnad strömmade
öfver hennes ansigte och hals.
"Hvad fattas dig ? Mår du illa ?" sade Laura orolig,
då Malin med en suck sjönk ned på bänken igen.
"Ja! min Gud, känner du icke, hur qväfvande och
tung luften ar? Lat oss gå in," svarade Malin med
häftighet, helt olika hennes förra slöhet.
"Ja, du ar verkligen sjuk, kom, kom!" Laura tog
hennes arm och förde henne med sig åt bersåens utgång.
"Nej, icke den vägen; låt oss gå ut häråt," fort-
for Malin och drog Laura med feberaktig brådska genom
häcken utåt en liten bakgård, der de båda flickorna
försvunno.
Jag stod qvar, förundrad öfver Malins ständigt
besynnerligare uppförande. Hvad kunde det vara fören
sällsam sjukdom, som ömsom uppenbarade sig i en sorg-
bunden likgiltighet för allt, ömsom i ett dylikt feber-
anfall? Just som jag bedröfvad ämnade satta mig ned
vid pulpeten igen, hörde jag steg knarra på sandgån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free