- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
380

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

380

EN JAGARES HISTORIER.

Der uppe var alldeles mörkt, och bländade af ljusske-
net ifrån rummen, som vi lemnat, kunde vi knappt
urskilja trappstegen.
"Men medgif likväl, att detta ar bra barnsligt;
om någonting skall af hålla mig ifrån att racka handen
åt min egen spegelbild, sa ar det då det löjliga i saken,"
sade Klaes famlande framfor sig.
"Ja verkligen, och doktorn ar en odräglig prat-
makare, som jag tror har förhexat alla fruntimmerna;
apropos, hvar har din kusin, den vackra mamsell Malin,
tagit vägen?" sade baronen.
"Jag hörde af en betjent att hon blifvit illamå-
ende i parken och gatt in i sitt rum; aj! fan jag stö-
ter emot öfverallt; det var bra dumt att icke medtaga
ett ljus. Jakob, du, som bättre an jag ar hemmastadd
här, gå förut och oppna dörren till den dumma dok-
torns rum, och återvänd sedan efter ljus; ty för att
se något måste jag val hafva ljus.
Jag gjorde som Klaes bad och famlade mig fram
till dörren, som jag öppnade; derinne var emellertid
icke mörkt, i det inre rummet brann en liten lampa
med en blek blåaktig laga, som upplyste det tillräck-
ligt för att kunna se att det verkligen hängde en stor
spegel midtför på väggen, ett stort poleradt schatull
stod öppet på golfvet och fäste min uppmärksamhet,
derföre att det var fullsatt med flaskor och burkar af
olika storlek.
Vi hade alla tre stannat i yttre rummet och sågo
oss omkring.
"Här luktar någonting mycket starkt, man blir
yr i hufvudet deraf," sade Klaes; i det han vände på
en kappa som lag kastad öfver en stol.
"Nå, skynda dig-då, jag känner ingenting," sade
baronen, otålig att komma tillbaka, under det jag tände
ett par vaxljus, som stodo på bordet vid lampan, och
ställde dem vid spegeln.
"Seså, nu kan man spegla sig sa ¥äl, som om
man ville göra den sorgfälligaste toilett," sade jag, under
det jag drog mig tillbaka. Emellertid var jag full-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free