- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
381

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

£N’GUBBES MINNEN.

381

komligt öfvertygad att någonting skulle inträffa, hvil-
ket skulle hindra Klaes att spegla sig; hela min sinnes-
stämning var denna afton sa öfverretad och förvirrad,
att jag skulle hafva kunnat tro hvilken orimlighet som
helst, angående doktorn åtminstone. Det var mig der-
före alls ingen surpris, när jag såg Klaes - som fram-
gått till spegeln, under det vi bada stannade bakom
honom vid dörren - stanna och vanda hufvudet till-
baka, derpå åter fästande sina blickar på spegeln,
sedan stryka sig långsamt Öfver pannan, utan att närma
sig vidare.
"Nåväl! Gå då fram och rack honom din hand,
som du lofvat ?" sade baronen, förundrad öfver Klaes’
tvekan.
Klaes tog liksom med ansträngning handen ifrån
ögonen och stirrade framför sig, men vacklade i det-
samma åt sidan, under det han med qväfd och onatur-
lig röst utropade:
"Nej, nej! För Guds skull, lat oss gå härifrån,"
och störtade tillbaka emot oss med omisskännelig fasa
och förskräckelse i sitt ansigte.
"Hvad felas dig? Hvad ar det? Ar du tokig?"
sade baronen förvirrad och bestört.
"Jag vet icke, jag vet icke; såg du ingenting?"
stammade Klaes och drog oss båda med sig utom dör-
ren och nedför trappan med en sådan styrka att vi
befunno oss åter i den upplysta biljardsalen, innan vi
tänkt på att hejda honom. Nedkommen sjönk han
nästan afsvimmad i mina armar.
"Men hvad vill detta säga," sade baronen alldeles
förbluffad, under det jag ropade på Anton, som gick
förbi, och bad honom ledsaga Klaes till sina rum.
"Jag tror, att den der vedervärdige doktorn ar
djefvulen sjel£" svarade jag förvirrad och förbittrad,
under det vi gingo in tillsammans.
"Hvad skall man nu säga? Klaes’ olyckliga illa-
mående skall gifva doktorns prat om "inbillning" och
hvad det allt var en vigt och ett varde infor hela
sällskapet, som förskaffar honom en verklig triumf."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free