Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
385
sig mig. Främst stod den högväxta förnäma herrn,
han var mycket blek, hans näsborrar vidgades och
han höjde hufvudet med ett trotsigt och föraktfullt
drag kring sina fina sammantryckta läppar. Han lutade
sig emot rutan, och vi alla, som stodo närmast, gjorde
detsamma. Ah! Aldrig skall jag glömma hvad jag såg
derute; en böljande massa af menniskor, sammanpac-
kad, rörande sig i vågor, varelser med af rus och vild-
het förvridna drag, liksom komna ifrån afgrunden, och
ibland det förvirrade skrålet och bullret urskilde jag
namnet "Fersen! Fersen!" blandadt med svordomar och
förbannelser; i samma ögonblick höjdes upp på ytan
af detta förfärliga haf en varelse, blodig och vanstäld,
med sönderslitna kläder, och sjönk på ögonblicket der-
efter ned igen, gripen af otaliga mordiska händer;
men i denna döende varelses bleka fina drag, ännu i
döden ädla och stolta, igenkände jag den främmande
grefvens, som stod bredvid mig, och hvars namn jag
för första gången hörde derutanför, skrålad af folkhopen.
Förfärad vände jag mig om. Han stod ju qvar
midt ibland oss, med ett sällsamt drömmande uttryck,
stirrande på fönsterrutan.
Jag vände åter mina blickar till fönstret; månen
sken på terrassens blommor, nattvinden böjde trädens
toppar och den hvita daggen låg som ett flor öfver
gräset. Försvunnen var allt hvad jag nyss med sa
förskräcklig klarhet sett, intet spår fanns till den afsky-
värda scenen, allt var lugnt och tyst.
Emellertid hade vi alla, som stodo närmast fönstret,
sett detsamma; jag såg det på deras förfärade utseende
och de blickar vi vexlade med hvarandra, ehuru intet
ord kom öfver våra läppar.
Alla de andra, som voro längre bort i salen, hade
emellertid skockat sig emot dörren, och då den i det-
samma öppnades och Anton syntes, bestormades han
med frågor om det buller man hört.
"Det är endast vagnarne, som körde fram," sva-
rade han bugande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
