Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
387
ifrån afgrunden; jag hade ännu ingen kunskap om det
andeskåderi, de hexmästare, magnetisörer, det ordens-
vurmeri och i allmänhet den utomordentliga lutning
åt mysticism, som den tiden voro rådande. Jag hörde
sedan både i tal och tryck, att klokare och förnämare
personer an jag och min omgifning, varit till en ytter-
lig grad beherrskade deraf. Det var tidens lynne, och
det vill en utomordentlig, öfverlägsenhet till, för att
helt och hållet göra sig oberoende af sin tid.
Nu förekommer mig doktorns hela uppträdande
här helt annorlunda. Han hade mycket rätt, att in-
billningen och tillfälligheterna tillsammans kunna spela
en ganska stor rol i menskliga lifvet, och mycket af
hvad jag då ansåg underbart och oförklarligt finner
jag nu förklaradt af min egen sinnesstämning.
Denna fest med de många olika sinnesrörelser jag
känt derunder, har ständigt stått lifligt för mitt minne,
och de grymma ord, hvilka liksom afslutade densamma,
voro refrängen af den då sa ofta omtalda marseiller-
sången, hvilken doktorn gnolade, under det han gick
uppför trappan till sitt rum.
Q´un sang impur abreuve nos sillons! Jag uppre-
pade dem mekaniskt ända till dess jag somnade med
denna omedvetna envishet, som ofta af en melodi eller
några rim skapar ett enformigt ackompagnement till
våra mest sorgliga eller oroliga tankar."
–––––––
"Tvenne månader voro förflutna, sedan den afton
jag trott mig upptäcka Malins kärlek till doktor Testa,
och oaktadt all min ansträngda uppmärksamhet hade
jag aldrig mera sett en skymt deraf. Malin var numera
alltid inne ibland familjen; hon var väl ännu mera
blek och tyst an före den olyckliga utländska resan,
men tycktes likväl ännu mera stark och frisk an vid
sin hemkomst. Doktorn syntes mig också mera likna
andra menniskor, jag hade hvarken sett honom göra
apgrimaser eller något annat af hans besynnerligheter.
Kanhända att jag också mera vant mig vid honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
