Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
389
elden, försänkt, som det tycktes, i sina egna minnen
eller tankar, liksom vi andra. Hastigt slog han några
häftiga ackorder, reste sig upp och sjöng: "Allons en-
fant de la patrie". Ännu efter sextio år genljuder
den stundom i mina öron, och jag ser framför mig denna
kraftfulla mörka gestalt, dessa brinnande ögon, dessa
passionerade, vilda åtbörder, som för hvarje vers af
den blodiga sången stegrades allt mer. Jag tyckte mig
ovilkorligt förflyttad till Medelhafvets strand, under
Marseilles solheta himmel, till dess solheta befolkning,
och jag förstod hvilken förfärlig inspiration dessa ord,
sjungna på detta sätt, borde väcka. Det var såsom
om jag hört revolutionens thema sjunget högt upp i
Norden, under det novemberstormen ^örde de första
snöflingorna emot rutorna, och alla detta themas hisk-
liga och grymma variationer lågo med detsamma för
min fantasi.
Doktorn hade synbarligen gifvit vika för minnet,
det var fortsättningen af sina egna tankar, det var för
sig sjelf, icke för oss han sjöng. Yi lugna nordboar
åhörde honom också med en bäfvande och andlös upp-
märksamhet, och sjelfva den gamle lugne patronen
glömde sitt drag och betraktade med halföppen mun
den liflige italienaren, belyst af det fladdrande eldskenet.
Han slutade lika tvärt som han börjat; kastade
guitarren ifrån sig och sjönk ned i en soffa. Patron
gned sig i ögonen, liksom yrvaken, och satt länge med
upplyftad hand och utsträckt finger, innan han kunde
återfinna sina planer och flytta sin pjes.
"Men här är ju alldeles mörkt, ring efter ljus,"
sade han, sedan vi suttit en stund utan att någon med
ett enda ord af brutit tystnaden.
Just som jag reste mig upp för att "efterkomma
hans befallning, öppnades dörren och Anton inträdde
med postväskan, åtföljd af en annan betjent med ljus.
Alla samlades nu omkring bordet. Patron öpp-
nade väskan, uttog tidningarna, de voro hvarken sa
många eller sa stora den tiden, samt flere bref. Ett
ibland dessa lemnade han åt sin fru. Hon bröt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
