Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
390
EN JAGAKES HISTOBIEK.
genast; men sedan hon läst några rader, såg jag henne
skifta färg samt hastigt stiga upp och lemna rummet.
Jag tror icke att detta märktes af någon mera än mig
och doktorn, hvars lifliga ögon voro uppmärksamma på
allt, oaktadt han, tillika med de unga flickorna och
baronen, var sysselsätt att bläddra i några böcker som
ankommit.
En lång stund derefter inkom hennes nåd. Jag
tyckte att hon såg blek och tankspridd ut. Hon bad
mig gå ned och tillsäga att supén skulle serveras sa
tidigt som möjligt, ty baronens ville resa snart.
Då jag gick tillbaka och passerade förbi dörren
till patrons rum, såg jag att den stod på glänt, att
det lyste derinne och hörde att någon talade. Jag
ämnade stänga dörren och fortsätta min väg; men jag
hörde då att det var hennes nåd som talade derinne.
Jag kunde icke höra hennes ord, ty hon talade mycket
lågt, men jag förstod att hon var mycket ond. Jag
vågade derföre icke låta märka min närvaro, utan
aflägsnade mig helt sakta, i det jag hörde patron med
bestämd ton säga:
"Nej, min vän, det blir inga penningar af."
––––––––
Om aftonen, sedan baronen och hans syster voro
resta, då hvar och en gått till sina rum och jag kom-
mit in i min kammare i flygeln, märkte jag att ett af
de papper jag haft med mig upp, fattades. Jag hade
troligen tappat det i förmaket, och som jag såg att
ljusen icke ännu voro släckta, gick jag tillbaka för att
söka detsamma. Jag hittade det också genast då jag
inkom; men som jag såg Malins stickning ligga qvar
der hon suttit vid fönstret, kände jag en oemotståndlig
lust att se på den, taga den i min hand och föra den
till mina läppar. Jag hade sa nyss sett den mellan
hennes små hvita händer. Just som jag sa stod, hörde
jag personer komma både ifrån rummen utanför och
ifrån lilla kabinettet bredvid.
Innan jag hann att besinna mig, gaf jag vika för
den blyghet och motvilja jag kände att bli Öfverraskad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
