Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
395
Den hederlige gamle herrn teg och jag böjde mig
ned Öfver hans hand, ur stånd att säga ett enda ord,
öfverväldigad df tacksamhet, glädje och sorg på samma
gång. Ack! jag kände väl att oaktadt hans godhet
skulle Malin aldrig bli min hustru.
"Hör på, Anton, du kan taga mina nycklar här
och oppna min pulpet; i lådan till venster ligger ett
papper, tag hit det," sade patron efter några ögonblicks
tystnad.
Anton, som sedan han lindat ylle om sin herres
fötter och bäddat kuddar under hans hufvud, varit
sysselsatt att tömma snus ur en burk i en annan fram
vid fönstret, gjorde nu som han befaldes och bar fram
papperet.
Patron upp vek det och försökte att läsa; men det
var skumt der han låg, och lemnande det till mig,
befalde han mig att uppläsa det för honom.
Det var hans testamente, hvaruti han förordnade
att hela hans stora förmögenhet skulle delas i tre lika
delar mellan hans fru och hans tvenne barn.
Lagman B., en af hans gamla vänner, var utsedd
till Lauras förmyndare; för öfrigt hade han gjort flere
ganska stora dispositioner, deribland till Anton och
mig samt en ansenlig hemgift åt Malin, med den ut-
tryckta önskan att hon med mig måtte bli förenad, i
fall det öfverensstämde med hennes eget tycke.
Då jag hade slutat läsningen af detta papper, som
för mig var af sa mycket större varde, var jag sa
rörd och, Öfverraskad af min husbondes ädelmod mot
mig, en fattig obetydlig yngling, att jag knappt märkte
att han, under det han återtog och sammanvek det, sade:
"Detta är skrifvet innan vi reste utrikes och be-
vittnadt af lagman B. Jag vill ingen ändring göra
deruti, ehuru Laura väl snart gifter sig och således
ingen förmyndare behöfver. Lägg in det igen, Anton,
i innersta ladan, innanför den lilla skåpdörren i midten;
sa der, gif mig nycklarne igen. Du kan stanna qvar
och läsa något för mig, Jakob," fortfor han vändande
sig med möda på andra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
