Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
402
EN JAGAKES HISTOK1EK.
och alla tillstädesvarande måtte bevittna hans under-
skrift." Prosten bugade sig, och hennes nåd vinkade
åt mig att komma fram.
"Sätt dig der vid bordet och uppläs högt och
tydligt det papper du ser derpå," sade hon.
Jag lydde, men då jag kom närmare sängen och
kastade en blick på patronens ansigte, i det jag gick
förbi, blef jag förfärad öfver hans stirrande ögon och
hemska utseende; jag tycker mig kunna svara på, att
det var ett lik och icke en lefvande menniska, som
satt der.
Jag var så upprörd att papperet darrade i min
hand, då jag uppvek det, och orden dansade omkring,
sa att jag icke på flera minuter kunde läsa dem. Jag
var emellertid sa öfvertygad om att jag redan last det
aftonen förut, att jag, då jag började, läste det till
hälften utantill. Det var också i början lika, men
snart fann jag att detta likväl var ett helt annat.
Intet ord nämdes här, hvarken om mig sjelf, Anton,
Malin eller någon annan disposition, allt sådant var
lemnadt åt hennes nåds godtycke, hvilken i sin lifstid
skulle bibehålla hela förmögenheten, odelad och ensam;
jag tror att något, jemförelsevis obetydligt, skulle till-
falla Laura i hemgift, och äfven Claes fått något mot-
svarande, men jag minnes icke detta; jag var sa ung,
oerfaren och ointresserad af dylika saker, att jag endast
uppfattade, att testamentet var fullkomligt olikt det
jag dagen förut uppläst, och att detta var ensamt till
hennes nåds fördel.
Emellertid var det skrifvet med patronens grofva
svenska, eller som vi nu kalla det tyska stil, och da-
teradt för några månader sedan.
Jag kunde icke afhålla mig från att kasta en
frågande och förundrad blick bort till Anton, som stod
orörlig vid dörren.
Hennes nåd hade fallit på knä bredvid sängen
och dolde ansigtet i sin näsduk. Jag trodde nästan
att hon var afsvimmad, ty ehuru doktorn gick fram
och frågade patronen om han önskade underskrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
