- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
410

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

410

EN JAGARES HISTORIER.

då hon såg min otålighet. "Nå, det kan du säga mig
när du blir frisk. Jag låg den natten i min djupa sömn, då
jag hastigt kände någon ruska på mig och
hade så när fått slag af förskräckelse, när jag ser en
hvit gestalt stå vid min säng; men i detsamma igen-
kände jag hennes nåd i nattkläder, som mycket bråd-
skande sade till mig:
"Kära fru Svensson, kasta hastigt på sig några
kläder och följ med mig." - "Herre Gud," sade jag,
"är det hennes nåd, hvad står på?" Då berättade hon
mig, medan jag klädde på mig helt hastigt, att hon
länge hört ett besynnerligt buller ofvanpå i doktorns
rum, och att det slutligen tyckts, som om någon fallit
i golfvet.
Du vet, att vi alla äro liksom litet rädda för
doktorn, och folket tror att han trollar och har "kom-
pakt" med hin håle; det ar jag då för upplyst att tro,
men i alla fall blef jag litet illa vid och bad hennes
nåd att få väcka Anton. Men hon sade, att hon alls
icke ville att någon mer an jag skulle följa henne,
hon hade icke velat ringa en gång, för att icke väcka
någon, utan sjelf gått ut till mig. Jag kunde icke
göra flera invändningar och måste följa med, fastän
hjertat satt mig upp i halsgropen af .förskräckelse.
När vi kommo upp, sa var dörren låst, och det
var alldeles tyst innanför, men hennes nåd knackade
ändå på, och då doktorn igenkände hennes röst öpp-
nade han slutligen:
Men du min Gud och skapare, hvad jag blef
bestört, när jag kom in och såg dig ligga utsträckt
på golfvet såsom död; det var nära att benen svikit
mig och jag fallit öfver dig der du låg. Doktorn hade
en handduk lindad om sin ena arm och höll den hvi-
lande i andra handen, under det han länge och ifrigt
talade med hennes nåd sådant der språk, som de braka
ibland och som en kristen menniska icke kan begripa.
Hennes nåd såg mycket ond och förvånad ut, samt
vande sig till mig joch sade, att du kommit upp och
öfverfallit doktorn, som slutligen lyckats kasta dig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free