- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
419

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stolthet, efter han beständigt nekade att mottaga något
medan han lefde."
"Kanhända."
"Men det förefaller mig mycket tungt, att icke
vara större," sade jag, vägande det i handen.
"Det kommer sig af beslagen omkring. Men se
der kommer jungfru Lisa och vill bjuda oss kaffe;
lägg ned det igen och låt oss gå in."
Det var den gamla hushållerskan, som helt fryntlig
i morgonsolen kom ut på trappan till flygeln och
helsade oss nigande.
"Kanske herrarne vilja dricka kaffe utan inspektören,
ty han är ännu icke uppe; jag har tittat i
dörren ett par gånger, men han sofver så godt,"
sade hon.
"Ja, väck honom inte. Det var sent innan han
lade sig i går qväll."
"Men der kommer Jon med schäsen; jag är säker
att inspektören vill taga afsked af herrarne," sade Lisa
ifrigt och sprang in.
Det dröjde emellertid knappt några minuter, innan
hon återkom med så förvirradt och bestört utseende,
att vi båda på en gång utropade:
"Hur är det? Hvad står på?"
"Ack! ack! jag tror att han ar död," och Lisa
utbrast i en högljudd gråt.
Vi skyndade in. Lisa hade rätt; den gamle trogne
Jakob, den sista qvarlefvan af denna familj, var död.
Han låg så lugn och oförändrad, att döden icke tycktes
hafva förorsakat honom ett drag af smärta.
"Den lyckligaste död är den minst förmodade,"
mumlade Konrad, upprepande den klassiske filosofens
ord, och dragande oss tillbaka ur rummet, sökte vi
med några ord trösta den gråtande gamla qvinnan.
Men hon tycktes nu föga vänligt stämd emot oss och
vändande sig bort, yttrade hon häftigt, afbruten af
snyftningar:
"Var det icke som jag sade. En olycka skulle
inträffa för er envishet att komma in i det gamla


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free