Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
EN JÄÖAKES HISTORISK.
net och värdelösheten, rundtomkring en, väcka ens
äckel och afsmak, och egoismen, denna ständigt vakna,
ständigt närvarande mara, göra dig led vid allt; och
då man föraktligt vänder sig ifrån den hos andra, då
tittar den grinande fram i någon vrå inom en sjelf.
Nej, nej, man kan icke bli fullkomlig; lat oss derföre
qväfva begäret dertill; man känner ju sällan till sitt
hjerta annat an då det såras; låt oss förvandla det
till en köttklump, som det i sjelfva verket ar. Man
kan icke undvika djefvulens sällskap; nåväl, må vi
stoffera ut honom, sa att vi icke mera igenkänna
honom. Tillfällena till smärta och obehag öfvertaga
ju oändligt tillfällena till glädje, lat oss då afskära den
nerv, som tillför oss smärtans kunskap, och denna mo-
raliska nerv ar hjertat."
"Du glömmer helt och hållet, att samma nerv,
som låter oss känna lidandet, äfven tillför oss njutnin-
gen. Ditt system påminner mig dessutom om de indi-
ska dervischernas, hvilkas hela lif ar en fortsatt plåga,
i det fåfänga försöket att bli känslolösa derför; för att
undgå smärtan afsäga de sig glädjen, för att öfver-
vinna menniskan, sjunka de under djuret, och bevisa
endast, att blott döden ar våra känslors beherrskare.
Endast vansinnet misstager sig på ondt och godt, sa
väl kroppens som själens."
"Hm, du kan på sätt och vis ha rätt; jag med-
gifver att min teori icke ar användbar for alla. Den
ena har blifvit skapad med allt för känsliga nerver,
.eller a]lt för mycket hjerta, hvilket du vill. De få
trösta sig med den föga afundsvärda martyrkrona, som
verlden räcker dem; hvad mig angår, har jag blifvit
bättre begåfvad på hufvudets vägnar, och jag vill be-
gagna mig deraf. Men det hindrar icke att jag har
ett visst tycke for romantiska och känslosamma per-
soner, som ständigt gå och lyssna på sitt prunkande
samvete, och svärma för sanningens och dygdens mång-
tydiga skönhet."
"Och det ar derför, som du hedrat mig med din
vänskap," sade Konrad skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
