- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
434

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

EN JAGARES HISTORIER.

Emellertid tror jag att du skall se din upplöst i dim-
ma, då min står qvar, sa länge jag eger min kropp,
sa länge materien tillhör mig."
"Och min skall öfverlef va materien, och strålande
följa min själ. Den ar icke mitt lifs illusion, den ar
lifvet sjelf"
"Det ar likväl bra löjligt att vi fördjupa oss i
en dylik diskurs sa har en passant på qvällqvisten,"
sade Franke, återtagande den lättsinniga och sorglösa
ton, som var honom egen, sedan han gått några minu-
ter fram och tillbaka i den lilla trånga kammaren."
"Ja visst, sa mycket mera som vi båda troligen
komma att löpa likt tvenne parallela linier bredvid
hvarandra hela lifvet igenom, utan att någonsin råkas."
"Icke nog dermed, jag slår vad, att du utsträcker
dessa liniers skilnad ända, in i evigheten."
"Ahnej, de ega i alla fall samma mål; de måste
en gång mötas, fastän deras lutning mot hvarandra nu
ar omärklig, om också din bana blir längre an min."
"Det ar besynnerligt likväl, hvad jag - for att
fortsätta liknelsen - har för en böjelse att lata min
lefnadslinie löpa bredvid din."
"Deruti ligger kanhända beviset, att vi hafva för-
eningspunkten närmare an vi tro."
"Seså! Nu slut med detta. Hvad var det egent-
ligen du ville mig? Jag förmodar att du icke ville
råka mig, för att öfva dig i proselytmakeri, sa här som
hastigast," sade Franke leende och slog sig ned på
stolen igen."
"Nåväl, efter du nödvändigt vill att jag skall
hafva något särskildt skal, sa måste jag väl fram der-
med; det var föga vigtigt."
"M-å?"
"Jag tycker mig hafva sett din reskamrat förr;
jag ville veta hans namn."
"Du misstar dig säkert. Min reskamrat - såsom
du kallar honom, ehuru han alls icke ar det, ty vi
hafva af en händelse råkats här - har aldrig varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free