Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
EN JÄGARES HISTORIER.
"Bu skall fa se att jag nog balancerar mig fram.
Skynda dig nu att saga mig hvad du kunnat höra
talas om Testa förut r"
Konrad började sin berättelse om äfventyret i det
öde huset på den gamla herrgården, och gubbens be-
kräftelse på sanningen af hans sällsamma syn, i början
tvekande och nästan motvilligt, men slutligen med en
liflighet och trohet, som öfvertygade den tviflande
Franke åtminstone om Konrads egen öfvertygelse om
sanningen af sina ord, och slutade ändtligen sålunda:
"Du kan döma om min bestörtning, då jag, fun-
derande på helt andra saker, promenerade i den lilla
trädgården här utanför, och vid en hastig blick in
genom fönstret bredvid dig i rummet innanför, ser den
fullkomliga afbilden, nej, den verkliga doktorn sjelf,
fullkomligt likadan till gestalt, ålder, anletsdrag, och
till och med den stela armen, lifslefvande framför mig.
Jag trodde mig ännu en gång vara utsatt för en be-
synnerlig dröm och sannerligen, om icke din närvaro
öfvertygat mig om verkligheten, skulle jag ännu tvifla
på mina sinnens redighet, ty en dylik likhet synes mig
höra till det omöjliga."
"Ja, i sanning, sa mycket mer som den person,
hvilken för femtio ar sedan var af professorns ålder,
borde nu vara öfver hundra ar, och du ser, att denna
Testa kan allra högst vara femtio ar."
"Men hvad skall jag då tro?"
"Att han ar son af din doktor, det förefaller mig
helt naturligt."’
"Men, min Gud, ett armbrott kan väl icke också
gå i arf?"
"Hvem vet, jag kan icke döma derom. Tycker
du mera om att anse honom verkligen vara den doktor
Testa du sett, sa har jag ingenting deremot. En verklig
trollkarl vore just i min smak; och det borde han väl
vara, om han vid hundratjugo ar kunde se ut på det
sätt han gör," sade Franke muntert. ,
"Du gör narr af mig, och det väntade jag. Emel-
lertid har jag hållit mitt löfte att säga dig sanningen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
