Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 449
andra; de voro redan der och Janne låg framstupa
för alt undanrödja grenarne, som han kastat tillbaka
öfver sitt fynd.
Lilla Karin stirrade ofrånvändt på det ställe, som
Janne utvisat, och höll under tiden fast i det bräckliga
skörtet af hans tröja.
Båda voro sa upptagna af sökandet, att de icke
märkte hur den främmande qvinnan smög rundt om-
kring dem, och nu hukade sig ned på andra sidan
rishögen .bakom den stora stenen.
"Se, här ar det, det ligger qvar och det svarta
håret också," utropade slutligen Janne och upplyftade
försigtigt och tvekande, rädd att vidröra den yfviga
peruk, som verkligen låg bredvid i riset, det samma
gamla skrin, som blifvit Konrad frånstulét. Dess
blanka beslag och inläggningar på locket blänkte i
månljuset och de båda små äfventyrarne stodo för-
stummade och försänkta i dess åskådning.
Men äfven ett par andra ögon fästes tindrande
af lystnad derpå. Qvinnan, som legat gömd, hade
sakta krupit fram uppför den mossiga stenen och stod
nu lång och rak med utbredda armar och det stripiga
svarta håret upplöst, hängande kring axlarne, på ste-
nens höjd, alldeles öfver barnens hufvud. Hastigt slog’
hon ihop händerna, sa att det genljöd i skogen, och
sträckte derefter ut armarne igen och alla fingrarne,
liksom hon velat gripa dem i håret, der de stodo rakt
inunder henne.
Janne och Karin tittade upp. Ett skrik af fasa
undföll dem vid åsynen af den spöklika figuren, som
förvred sitt ansigte och grinade emot dem. Den stackars
gossen kastade skrinet långt ifrån sig och flydde, dra-
gande systern med sig halft sanslös af förskräckelse
under ropet: "Skogsfrun! Skogsfrun!" Och bort öfver
stenar och stubbar, i vildaste fart, med sönderrifna
fötter, sprungo de förskrämda barnen, till krafterna
sveko dem och de sanslösa sjönko ned några stenkast
ifrån byn på andra sidan skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
