Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 465
öfverallt en prägel af ålderdom och färglöshet; det
var som om ett helt sekels stoft och damm fallit
deröfver under de ögonblick, som hans uppmärksamhet
varit vänd på de inträdande; det var visserligen samma
varelse, men sådan som han skulle sett ut efter femtio
ar. Polismannen stoppade sitt papper i bröstfickan,
fullkomligt öfvertygad att den han sökte åtminstone
icke befann sig i detta rum, befalde ett par af sina
kamrater att stanna och begaf sig skyndsamt med de
andra ut genom den dörr, hvilken värdinnan i brådskan
lemnat oläst. Man hörde dörrar öppnas och igenslås,
hastiga steg i trappor och gångar, men efter en half
timme, då hela huset var genomsökt, gingo soldaterna
sin väg med oförrättadt ärende, porten öppnades och
de båda gästerna utsläpptes, sedan svensken upprepat’
sin försäkran att han ingen annan sett hvarken gå ut
eller in i detta rum, der han befann sig, an den gamle,
som ännu, helt sömnig och likgiltig för alltsammans,
satt qvar. Han hade icke förstått de halfhögt fram-
mumlade orden, som polissergeanten läste ur sitt papper,
men äfven om detta signalement öfverensstämt med
främlingens första utseende, sa skulle man aldrig igen-
känt honom i den skepnad han sa hastigt förmådde
antaga. Då svensken kommit ett bra stycke ned på
gatan, hörde han steg bakom sig; en man insvept i
en kappa, upphann honom, slog honom på axeln och
sade småskrattande, men helt sakta:
"Jag lyckönskar er, min herre, att hafva sluppit
blifva invecklad i någon ledsamhet for den stackars
Testas skuld."
"Nå, men tror ni att den misstänkte professorn
verkligen fanns i huset?" frågade svensken, förundrad
att återse sin första bekantskap, hvars namn han icke
hört, förrän värdinnan tilltalat honom."
"Hvad vet jag ?" sade främlingen i samma skämt-
samma ton. "Man säger att den der mannen icke ar
lätt att fånga, ty, öfverträffande den gamle Janus,
hvilken endast kunde skryta af tvenne ansigten, lär
Testa hafva sa många han vill."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
