Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.
FABMOKS SKRIN. 471
Denna gubbe, med sitt sjukliga utseende, sitt bleka,
ännu vackra ansigte, sin något böjda, men imponerande
figur, hvilken, tankfull och liksom frånvarande suttit
ibland dem, hade väckt ett intresse hos den unga flic-
kan, som ålderdomen sällan inger de unga. Skälet
dertill kunde hon sjelf icke inse, men det var likväl
ingenting annat an den instinktlika och naturliga sym-
patien dem emellan; det var just ungdomens sympati
och det fanns ingen i hela sällskapet, till hvilken hon
kände sig mera dragen, an till denne gamle man, med
de ömsom sa matta och ömsom sa lifliga ögonen.
Det finnes menniskor, som, ehuru de blifva gamla,
ehuru verldens laster och sorger hinna att nedsöla
deras själ, likväl till lynne och hjerta i visst afseende
aldrig blifva annat an barn; de kunna aldrig Öfver-
vinna en viss enkelhet i sina tycken, en friskhet i
sina känslor och en lättrördhet och ömtålighet, som
annars tillhöra barnet. De äro på visst sätt att be-
klaga, ty de kunna sällan, i följd af dessa egenskaper,
göra sig gällande" i verlden, de komma i en ständigt
beroende ställning och blifva alltid bedömda med ett
visst förakt af sin "kloka" omgifning; ty i motsats till
dem äro menniskorna vanligen sa tidigt gamla, sa torra
och visa, att man skulle kunna tro dem aldrig varit barn.
Det låg -något i den gamle mannens ögon och
miner, som helt tyst sade Agatha allt detta, och hon
tänkte mera på honom an på den gamla, feta, sjelf-
belåtna ungkarlen, som, troende sig tillskynda henne
den största lycka och ära med sin uppmärksamhet, nu
omgaf henne med både rökoffret af sin cigarr och sin
dumma och dåliga hyllning.
Herr Adam Lennitz var den enda rika sonen af
en bryggare, däst och tjock af öl och vört, med ett
klent förstånd, dryg och dum i åminnelse, och hans
dugtiga och raska hushållerska; ty den rika "patronen"
var alltför högmodig att äkta sin sons mor, som åtmin-
stone i förstånd vida öfverträffade sin husbonde, hvars
hushåll hon skotte exemplariskt, i den ständiga för-
hoppning att en gång blifva upptagen till hans fru;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
