Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKKIN. 481
skall jag säga er hvad jag gick och tänkte på, när ni
kom och skrämde mig med att ropa ut ett namn, som
ni val vet att jag aldrig käns vid, och som jag råder
er att hålla inom tänderna, i fall ni vill behålla dem
qvar i er gamla käft."
"Ni kan lita på att jag aldrig nämner det heller.
Det var bara för att göra mig igenkänd af er, efter
vi voro rakt ensamma," sade qvinnan, på intet sätt
stött öfver den föga artiga hotelsen.
I detsamma klefvo båda öfver diket, som skilde
landsvägen ifrån skogen, och fördjupade sig i buskarne
och ormbunkarne, tills de funnit en plats, der de an-
sågo sig utan fara för att blifva hörda eller öfver-
raskade.
Madamen kastade af sig sin tunga börda och hen-
nes följeslagare knäppte upp sin rock, aftog sin mössa
och for med handen genom det af svett fuktiga håret;
vädret var ännu varmt, ehuru det var i September
månad, men det tycktes som om hans egna ord och
tankar upphettat honom mera an luften. Tigande lade
han sig ned i gräset, och då qvinnan, som oafvändt
betraktat honom, en stund fåfängt väntat på det utlof-
vade förtroendet, sade hon:
"$a, hvad tänkte ni på? Var det något som ni
behöfver hjelp till, sa lita på mig, jag ar ingen nybe-
gynnare, det vet ni, och inte blödig af mig heller.
Men det ska vara något som lönar sig. Jag vill icke
som Pettersonsskan, det nötet, låta knäppa mig för ett
par gamla skor."
"Nej, det ar ingenting sådant. Jag tycker ibland
att jag ar trött dervid. Om man bara kunde sluta,
sedan man en gång börjat, men det man ar född till,
det ska man val vara och förblifva."
Han suckade. I denna suck låg en sa bitter ankla-
gelse emot det samhälle, hvarur han var utstött, och
en ännu bittrare emot dem, som gifvit honom lifvet,
utan att gifva den ringaste anvisning att framlefva
detta lif med frid och förnuft; den mor, som lik här-
honan födt honom endast för att öfvergifva honom,
Claude Gerard. 2{
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
