Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
EN JAGARES HISTORIER.
it.,’
* -
och den far, som kanske aldrig vetat att han funnits
till. Hans fatalistiska tro ar alldeles icke hvarken
ovanlig ibland hans likar eller besynnerlig, ty det ar
helt naturligt att det barn, som släpar fram sitt bleka,
tynande lif under hårdhet, nöd och betryck, på hvars
slumrande förnuft aldrig en solstråle fallit for att ut-
veckla dess förmåga, hvars sinne aldrig fått mjukna
genom en moders smekning eller ett ord af ömhet,
och hvars begrepp inskränkt sig till striden emellan
begäret att ega sa mycket som möjligt af detta lifvets
goda och fruktan för straffet vid åtkomsten deraf; det
ar naturligt att det anser sig födt till denna strid, der
dess tidigare eller senare nederlag beror af dess större
eller mindre lycka och fintlighet, likaväl som det för-
näma, rika och bortfjesade barnet anser som sitt öde
och sin rättighet det företräde det eger och den lyx
som omgifver det.
De tusentals barn, som i hufvudstaden uppväxa
utan föräldrar, det ar om dem som man i sanning kan
säga, att de födas till samhällets "parias". Man säger
att på kejsar Napoleons fråga: hvad barn behöfva till
en god uppfostran, madame Campan svarade: "Mödrar".
Ack! Hon hade utan tvifvel ratt, men hur sällsynta
äro icke sådana mödrar som hon menade!
"Hm? jag säger ännu en gång, att jag icke kän-
ner igen ert humör, Frans!" sade qvinnan, sedan båda
tegat ännu några minuter. "Jag ämnar mig till Me-
devi ; der skall vara mycket herrskaper, rikt folk.
Kanske er professor ar der också?"
"Ja, sa ar hän."
"Nå, kanske ni tänkte på någonting som angår
honom?"
"Just det gjorde jag, men inte åt det håll som
ni inbillar er."
"Nå, men sa kläck ut edra tankar då» det börjar
skymma på och jag ville hinna fram innan qvällen."
"Ja, vänta, ska ni få höra," svarade Frans, vak-
nande ur sin tankspriddhet. "Ser ni, saken var den,
att jag råkade göra en dumhet; det var en qvätt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
