Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 493
; jag hinner icke mer an en om dagen." - "Då
måtte frun vara fan sa långsam af sig." - "Långsam,
då man har två små barn att se efter!"" - "Det kan
jag icke hjelpa. Som jag sagt, hon kan göra hvilket
hon vill. Jag har flera sömmerskor an jag behöfver."
Och i detsamma skyndade han in i boden, der flera
personer inkommit. Straxt derefter utkom ett frun-
timmer, ytterst tarfligt och dåligt klädt, bärande en
stor packe med väf under armen. Hon hade ett tätt
flor nedfäldt öfver sin miserabla hatt, men jag blef i
alla fall säker i den öfvertygelse jag redan af hennes
röst fattat, att det var den stackars Charlotte, ehuru
hon var blek och mager, nästan oigenkännelig. Då
bodherrn såg att hon fattat sitt beslut att sy för det
o «/
eländiga pris han utsatt, ropade han åt henne just
som hon tillslöt dörren: "Jag vill ha dem färdiga
till den bestämda tiden, kom ihåg det!" - Du kan
föreställa dig, min lilla Agatha, hvad det vill säga att
återse sina vänner på detta sätt."
*<&.*
"Men sökte icke tant upp henne? gjorde tant
ingenting för henne?"
"Ack, kära du, hvad skulle jag göra? Jag hörde
ju att hon hade två barn. En familj af fyra personer,
hvad skall man kunna uträtta för den? Det skulle
icke velat litet till. Dessutom sa ar man ständigt
sa upptagen; just samma qväll var jag bjuden till
friherrinnan Himmelsheim, som bedt mig hjelpa henne
att arrangera en tableau vivant; den stackars Char-
lotte föll mig sedan alldeles ur minnet, och först
på våren råkade jag tyvärr få kunskap om hennes
sorgliga slut. Det var en dag, då jag som vanligt
gjort min lilla promenad uppför Drottninggatan och
tillbaka igen, då jag, innan jag gick * hem, beslöt
att sjelf gå och skynda på min sömmerska, som alla
mina bud icke kunnat förmå att komma hem med en
kappa, som jag var i högsta behof utaf. Det var
temligen långt ned i Klara-trakten, på den gemena
Munklägersgatan, och jag ångrade mig nästan, när
jag famlade mig fram i en mörk förstuga uppför en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
