Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIK. 507
ty han var generad af sin väns högljudda frågor och
utrop.
Professorn hade stannat hos kammarrådinnan och
öfverstinnan S. och Konrad skyndade sig att komma
bakom dessa damer för att börja den tysta och nog-
granna observation, hvilken han beslutit att låta italie-
naren undergå.
Just som han intagit sin plats, yttrade tantBeate
Marie sin beundran och nyfikenhet öfver den vackra
främlingen, som professorn nyss infort.
"Ja, hon ar bra vacker. Jag känner henne myc-
ket litet; vi hafva sett hvarandra i Paris, och som
landsmän hade grefvinnan godheten förnya vår bekant-
skap, när hon fick veta min härvaro. Hon ar enka
sedan ett par ar och ganska rik, efter hvad jag vet
om henne."
"Ni dansar icke,’"’ sade öfverstinnan, sedan kon-
versationen fortsatts en stund om likgiltiga ämnen.
"Jag dansa! Hvad tänker ni på, min nådiga?
Om också icke mina ar förbjödo mig det, sa betänk
hvilken figur jag skulle göra."
Professorn visade leende på sin stela arm.
"Hvilken olycka har förlamat er arm ?" |frågade
öfverstinnan deltagande.
"Ah, en , rätt löjlig olycka i sanning, och, jag
kunde säga, just derigenom sa mycket vedervärdigare;
ty ar det icke sannt, att man lättare underkastar sig
följderna af en oundviklig olyckshändelse, an det som
synes oss komma af en småsak, som vi lätt kunnat
undgå?"
"Det ar sannt. Hvad var då orsaken ?"
"En allt för lumpen händelse. Jag hade fordom
en vana, som ar mycket allmän i mitt fädernesland,
att ständigt gå beväpnad, det vill säga, i min venstra
rockärm bar jag en stilett, som dessutom var ett dyr-
bart minne af en förlorad vän. Nåväl, en vacker dag
råkar jag helt oskyldigt uppväcka en ursinnig svart-
sjuka, och detta hos en helt underordnad person, en
tjenare. . I ett anfall af verklig galenskap, tror jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
