- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
511

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMOBS SKRIN. 511
sparrade näsborrar, tjocka läppar och yfviga mustacher,
hvars namn Konrad hört, men glömt.
Man spelade här det då nyss införda spelet "Pré-
férence", hvars mångdubblade räkensätt ar sa gyn-
nande för älskare af höga spel, som likväl vilja bi-
behålla skenet af måtta. Fj-ra eller fem personer
voro samlade omkring som åskådare och Konrad an-
märkte genast den ansträngda uppmärksamheten, det
lifliga intresset hos alla, utom hos Testa, hvars lik-
giltiga min och ofta kringflygande blickar tycktes visa
att han fäste mycken liten vigt vid spelet. Han satt
mycket långt ifrån bordet, i följd af venstra armens
stelhet, som hindrade honom att kröka den tillräckligt,
och besvarade aldrig en enda gång sin medspelares
blickar.
Konrad satte sig midt emot honom och lät sina
ögon oafvändt hvila på italienarens ansigte. Detta
ansigte, som nyss synts honom sa vanstäldt och för-
härjadt af en fabulös ålderdom, det var nu utan en
enda skrynkla, blekt och gulbrunt, men af denna jemna
och friska teint, som tillhör, om icke den första ung-
domen, likväl den kraftfulla åldern mellan trettio och
fyrtio ar. Hans svarta hår var sa rikt, och de strån
af silfver, som skimrade der och hvar, visade endast
ännu bättre dess glans och mjukhet; hans läppar voro
tunna, men friska och röda och slöto sig öfver tänder,
sa hvita och starka som en jagthunds. Hvad hade
kunnat åstadkomma denna otroliga synvilla? Hvilken
konst, hvilken mimisk talang skulle kunna förvandla
hvarje drag? Det kunde icke hafva verkligen existerat;
det var ett gyckel af Konrads egen inbillning, ingen-
ting annat.
"Men tant Beate Marie, öfverstinnan, dessa damer
synas mig icke hvarken fantastiska eller romantiska,
och de sågo detsamma som jag," tänkte Konrad, med
blicken alltjemt fastad på den mystiske italienaren,
som alldeles icke tycktes ega någon aning om den
mönstring han undergick, och hvilken Konrad, som
satt i halfdunklet, också helt obemärkt kunde tillåta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free