- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
512

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

EN JAGARES HISTORIER.

sig, sa mycket lättare som ljusen på bordet helt och
hållet upplyste de spelande.
Alla de besynnerliga tilldragelser, som träffat
Konrad sedan en kort tid, återkallades och skärskå-
dades i hans minne; den ena halftimmen efter den
andra förgick; spelarne vid det andra bordet, några
hederliga familj efäder, hade slutat sin sista bestämda
robbert och gatt sin vag; ett par af åskådarne vid
andra bordet också, endast trenne voro qvar tillika
med Konrad, som, halfsofvande emot soffkanten, tycktes
taga föga del i spelet, som han dessutom icke kunde
observera.
Icke ett ord vexlades, endast kortens fall emot
bordet och markernas skrammel afbröto den djupa
tystnaden.
Konrad såg att den gamle baron Steins ögon med
en viss glans fixerade Eranke och Testa, samt att hans_
medspelare flera gånger skiftade färg.
’Hastigt kastade grefven korten på bordet och
sköt sin stol tillbaka, en rörelse som kom alla de när-
varande att spritta till genom det plötsliga bullret;
endast professorn lade sig bakut på sin stol, till hälften
döljande en gäspning med sin fina och hvita hand.
"Mina herrar, detta går for långt! Jag kan icke
längre tro på rimligheten af mina egna och med-
spelares många misstag. Jag kastar ruterkung och
finner tvåan liggande på bordet, och det ar tjugonde
gången detta händer mig i qväll; det kort jag spelar
ut sitter qvar i min hand och ett annat ligger på
bordet; och med er, baron Stein, ar det på samma
sätt. Hvad säger ni derom? Äro vi fulla eller galna?
Drifver man med oss, eller hvad säger ni?"
Grefven talade sa fort och häftigt, att han nära
mistade andan.
Den gamle baronen svarade ingenting, han lade
endast ned sina kort och såg sig omkring med en
godmodig uppsyn.
"Jag erkänner, att jag verkligen anmärkt edert
besynnerliga sätt att spela, mina herrar," sade professorn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free