Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
EN JA G AH KS HISTORIER.
velat gifva mycket för att ega någon förevändning att
följa Testa och baron Stein, men Franke drog honom
med sig, och han såg dem vandra arm i arm framåt
allén och snart försvinna i mörkret.
"Nej,- det ar sannt," sade baronen besvarande
italienarens anmärkning, "och jag skulle kanske känna
ovilja emot er på grund af denna likhet, om jag sedan
aldrig mera träffat denna person."
"Ni återsåg honom då?"
"Ja, och han räddade då mitt lif, åtminstone
skulle jag blifvit rätt illa tilltygad utan hans mellan-
komst. Det var på en af dessa baler, der man den
ena stunden gör entrechats och gapskrattar hvarandra
midt i ansigtet, och den andra ar färdig att slåss på
lif och död. Jag hade några vänner med mig, vi voro
litet muntra och oförsigtiga, några tvetydiga artigheter,
sagda till en flicka, hvars följeslagare tog humor, vårt
främmande uttal, som förlöjligades, uppväckte vreden
å ömse sidor. Jag mins icke riktigt nu anledningen,
jag mins blott att ett häftigt tumult i en hast uppstod,
och att en athletisk sotare - ty man var kostymerad
och maskerad - i synnerhet utsett mig till mål för
sin vrede. Jag hade flera gånger undkommit hans
förkrossande knytnäfvar, men hastigt såg jag mig in-
klämd emot väggen och en lösryckt bänk färdig att
med hela kraften af min fiendes kolossala arm falla
öfver mitt hufvud."
"Ah ja, nu mins jag!" utropade Testa hastigt,
"åh, det var ni! Hvad ni blifvit förändrad. En hvit-
klädd polichinell hjelpte er till rätta, eller hur?"
"Ni vet då? Men det ar omöjligt!"
"Ja visst, jag såg er fara och förmådde sotaren
att lugna sig; jag mins det nu mycket val."
"Men jag kan icke tro . .. Det ar nära fyrtio ar
sedan."
"Hvad mer! Ni känner ju igen mig? Skall jag
berätta hela förloppet för er?"
"Ja," sade baronen, hvars bestörtning icke tillät
honom göra några vidare reflexioner, och sättande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>