- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
520

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520

EN JAGARES HISTORIER.

ar icke döden, utan lifvet, just lifvets evighet, möjligheten
att denna hemlighetsfulla död icke finns, att denna
menniskoslägtets buse blott ar en chimer, att ständigt
vara, ständigt vexla former, men evigt som ett irrbloss
genomlöpa den ena cirkeln af organiskt lif efter den
andra, for att återkomma i samma ring och aldrig
finna slut och hvila"
Hans hufvud sjönk tillbaka emot kanten af bänken
och baronen häpnade öfver den askfargade blekhet,
den slapphet och ålderdom, som liksom en mask be-
täckte hans nyss sa lifliga och friska ansigte.
"Ser ni," fortfor han, liksom om han sett sin
grannes tankar, "ser ni hur gammal jag ar. Den
ungdom, hvilken nyss väckte er förvåning, ar blott
ett förrädiskt skimmer, och denna mumielika kropp,
hvars hjerna ensam trotsat tiden, ar zinkad och hop-
kittad som ett gammalt porslinsskrälle."
Professorn strök skrattande med handen utåt hela
kroppen och detta torra hemska skratt, förenadt med
ett skramlande ljud, då han skakade på sig, liksom
om man ruskat ett benrangel, kom baronen att känna
en ovilkorlig rysning.
"Jag har lyckats öfverlefva några generationer
och deruti ligger just ingenting sa storartadt, och under
denna tid lärt mig några små konster, hvilka men-
niskorna ännu icke i allmänhet känna. Hör på, baron,
ni sade nyss att ni finner lifvet glädjelöst, men ni
måste medge att detta yttrande var litet förhastadt
af er."
"Alls icke, mitt lif ar fullkomligt tomt, utan det
ringaste intresse."
"Ni misstar er! Sa länge menniskorna ännu ega
någon illusion, har lifvet ännu en tanke, ett intresse
att fästa sig vid."
"Men jag eger ingen sådan."
"Ingen? Mins ni att det i Paris för fyrtio ar
sedan fanns en utomordentligt skön qvinna, åtminstone
i edra ögon. Hennes man förde henne hastigt der-
ifrån, alla medel att återfinna hennes spår voro fruktlösa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free