Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
EN JAGARES HISTORIER.
och förnimma dem, som ligga utom de vanliga in-
skränkta gränserna för vår förmåga."
"Hm, jag lemnar edra spetsfundiga förklaringar i
sitt värde, men jag litar på er heder, att icke vilja
leka med en gubbes enda återstående varma känslor,
att icke vilja göra honom till narr för några bedräg-
liga och eländiga marchtschreiarkonster," sade baronen
nedslagen och med allvarlig röst.
"Ah, min vän, lita icke derpå," svarade italiena-
ren leende. "Lita hellre på ert eget förstånd. Ser ni,
heder, varma Muslor, bedrägliga konster äro utan bety-
delse för mig. Jag har längesedan öfverskridit jem-
förelsernas gräns; för mig ar allt lika. Alla dessa
abstrakta begrepp, hvarom menniskorna ständigt råka
i kollision, äro för mig endast dunster. Tro endast,
om ni sa vill, att det i afton roar mig att helt rätt
och slätt säga er mina tankar, sådana de för ögon-
blicket äro, men detta hindrar icke att jag i morgon
kanhända vill söka lura er. Det finns ju mera för-
vånande saker, an den enkla konst, hvaraf jag ar i
besittning. Dessa stjernor, som stråla öfver oss, har
man ju vägt och mätt; man har sett gräset vaxa, och
"kastat lodlinan" i himlahvalfvets djup. Ni tviflar icke
derpå. Nåväl, hvarför tvifla på möjligheten att åter-
kalla bilderna af det förflutna eller se det närvarande,
ehuru det tilldrager sig utom den vanliga synkretsen."
I ett rum, hvars väggar voro behängda med tjockt
grönt damast, som till och med skylde taket och sam-
manhölls der i dess midt af en stor rosett, satt baron
Stein helt ensam i en soffa, öfverklädd med samma
enkla enfärgade tyg som väggarna. Det fanns intet
fönster, hela det lilla rummet liknade ett tält, upplyst
af en från taket nedhängande lampa af brons, hvars
gröna glaskupa spred sitt dunkla färgade sken deröfver.
Baronens ansigte syntes mycket blekt, kanhända
genom lampskenet, håns hufvud hvilade emot den
magra och ådriga handen, och hans ännu rika hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>