- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
523

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN. 523
nedföll öfver soffkarmen; han satt orörlig, försänkt i
tankar, och först vid det lätta prasslet af det undan-
skjutna tyget på väggen midt framför honom, reste
han hufvudet upp och såg den italienske professorn
inträda.
Han hade aflagt sina vanliga kläder och var
insvept i en vid och veckig nattrock af mörkt siden,
sammanhållen kring lifvet af en konstigt arbetad och
sammanflätad kedja af stål, hvars öfverallt fullkomligt
lika länkar, blanka som glas, skimrade i den blekgröna
halfskymningen. Hans hår var deladt åt ömse sidor
och nedföll mjukt och glänsande på båda sidorna af
hans ansigte, hvars milda och tankfulla uttryck starkt
kontrasterade emot det drag af spefullt skämt eller
trotsig köld, som nyss under de båda männens samtal
varit rådande. De vida rockärmarne voro uppvikta
och lemnade hans magra och hvita händer synliga
ända öfver handleden. Han bar en liten slipad kri-
stallflaska och ett glas, båda fastsatta i ett litet fodral
eller skrin af silfver.
"Jag har låtit er vänta," sade han med en röst,
sa mjuk och låg att den stod i fullkomlig harmoni
med hela denna scen, öfver hvilken det w hvilade en
sådan underbar tystnad, stillhet, domning och mystiskt
behag, hvilka drömmen stundom skänka.
"Se här, min vän, drick detta!" fortfor han idet
han närmade sig ljudlöst på den tjocka mattan, som
betäckte golfvet. Stannande midt for sin gäst, slog
han det lilla "glaset, som hade form och storlek af ett
äggskal, fullt med en mörkröd vätska, hvilken fräste
och gnistrade som champagne.
"Ni ser att flaskan ar tom; det ar det sista, och
receptet till detta elexir har jag olyckligtvis förlorat;
man stal det ifrån mig för längesen; nu först har jag
kunnat upptäcka hvar det förvaras, har till och med
haft det i mina händer, men slumpen, denna obetving-
liga makt, som aldrig helt och hållet kan beherrskas,
ryckte den åter ifrån mig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free