Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
EN JAGARES HISTORIER.
Italienaren räckte cht lilla glaset åt baronen, som
drack ur det utan att yttra ett ord och sedan åter
lutade sig mot soffans ryggstöd. I nästa ögonblick
bredde sig en mörk rodnad öfver hans ansigte, hans
läppar Öppnades, hans ögon framträngde ur sina gropar,
han förde händerna till hufvudet, som om han känt
en liflig smärta, reste sig häftigt upp till sin fulla
längd, men sjönk genast tillbaka ned igen med en djup
frampressad suck.
Professorn stälde det lilla chatullet ifrån sig, och
närmande sig åter till soffan, lade armarne i kors öfver
bröstet, och fäste sina ögon skarpt och forskande på
baronens ansigte, med uttrycket hos en läkare, som
observerar en patients sjukdomskris.
Den starka färgen hade nu försvunnit på detta
ansigte, som återtagit sitt vanliga lugna och tankfulla
utseende, lapparne slöto sig åter, hans ögon sänkte sig
till hälften och ett obeskrifligt uttryck af välbefinnande
tycktes efterträda den plågsamma spänning, som nyss
herrskat deri.
Testa tog ett steg fram emot sin patient, sträckte
ut armarne och förde händerna flera gånger uppifrån
och nedåt i luften framför honom, närmade sig allt-
mer och strök slutligen sakta sina fina, hvita fingrar
utefter den halfliggande baronens tinningar, slutligen
fattade han hans venstra hand i sin och satte sig bred-
vid honom i soffan.
Den gamla Stein ändades tungt några gånger, och
tillslöt ögonen helt och hållet.
"Hur mår ni nu, min vän?" frågade Testa med
samma låga halfhviskande röst som förut.
"Jag mår förträffligt, bästa Testa! Det ar visser-
ligen en matthet, som liksom håller mig fången, som
sprider sig ända till fingerspetsarne, men denna matthet
ar sa ljuf, att jag aldrig skulle vilja besegra den; det
ar en känslolöshet som innehåller sa mycken salighet
att den endast kan tillhöra de döde. O, om detta till-
stånd kunde räcka evigt!" sade Stein långsamt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
