- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
525

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN. 525
sakta, med en ton af hänförelse och njutning, som var
omisskännelig.
"Ni har då glömt er önskan, att finna dessa varel-
ser, som ni sa länge fåfängt sökt, edra barn?"
"Jag har funnit allt hvad jag sökt i detta ögon-
blick, den eviga h vilans ljufhet, denna själens saliga
domning, denna frånvaro af alla jordlifvets sorger och
fröjder, hvarom man endast kan drömma en sekund,
den tillhör mig nu. Låt mig behålla den!"
"Jag kunde låta honom verkligen dö," hviskad6
eller rättare tänkte Testa, och ett drag af svårmod
och ömhet flög öfver hans ansigte, men i nästa ögon-
blick sade han högre:
* .
"Oppna ögonen, min vän, och ni skall se dem
ni sökte."
Baronen öppnade långsamt och liksom motvilligt
ögonen och stirrade medvetslöst framför sig. Efter
några minuter återfingo hans blickar sin vanliga glans,
de lifvades alltmer, han höjde hufvudet och syntes
anstränga sig för att urskilja ’några föremål på väggen
midtemot.
"Berätta mig hvad ni ser," sade Testa och lade
sakta sin hand på hans bröst.
"Jag ser ingenting tydligt; det ar ett kaos af
dunkla bilder, som jaga hvarandra. Ah, nu ljusnar
det, de sväfvande föremålen fixera sig, det blir allt
tydligare. Jag ser ett litet rum, denna smakfulla möble-
ring, denna sofi°% denna rosiga matta; jag känner igen
det, det ar Charlottes rum, och der, der ar hon sjelf,
hon bär samma drägt, som då jag sista^ gången såg
henne. Ack, hvad hon var vacker, en sådan tjusande
qvinna hon var, men hvad hon ar blek, hon gråter,
hon sjunker ned på knä och gömmer hufvudet i hän-
derna! Och, hvad ar det? Det ar en medaljong hon
för till sina läppar, det ar mitt eget porträtt, jag kän-
ner nu igen det, men der bredvid henne på mattan
leker ett barn; nu vänder det ansigtet ilpp emot henne.
Ah, min Henrik, mitt barn!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free