- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
537

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAKMOKS SKRIN. 537
stugan; deras ögon möttes en sekund och i den nästa
var denna syn försvunnen, utan att Konrad fäst någon
vigt dervid. Qvinnan hade vändt sig helt och hållet
ifrån fönstret, rest sig upp och kom emot Konrad.
"Hor på, min kära madam," sade Konrad, mera
häftigt an klokt; "jag såg ett skrin der på bordet, som
det skulle roa mig att höra hvar ni fått ifrån."
"Hvad menar herrn?" svarade qvinnan med för-
undrad och enfaldig röst.
"Jag menar, att det skrin jag nyss såg icke till-
hör er, förstår ni?"
"Nej, det ar icke godt att förstå. Menar herrn
min låda der med småsaker uti, som jag går omkring
och säljer."
"Ni vet alltför val, att jag icke menar lådan, utan
det dyrbara skrin, som ni gömt deri, som ni stulit och
som tillhör mig."
"Ye mig, om jag kan förstå hvad herrn kommer
hit och grälar efter, kallar mig för tjuf, och..."
"Tig nu, och läs upp er låda der, eller ni skall
få följa mig till länsman genast," sade Konrad i häftig
vrede, afbrytande madamens djerfva svar.
"Hvad ar detta? Hvad ställer du till för spek-
takel ? Låt käringen vara i fred," sade magistern, som
i detsamma kom in och Belt förundrad åhört de sista
orden.
"Jag ar en ärlig menniska, och hvarken rädd för
länsman eller någon annan. Jag har mina papper i
ordning och låter inte skrämma mig," utfor qvinnan i
denna högljudda och fräcka ton, som ar egen för Stock-
holms "hamnbusar" af båda könen.
"Ni lemnar mig skrinet eller följer mig," sade
Konrad, med möda beherrskande sin häftighet.
"Jag lemnar icke ifrån mig en annans egendom,
ty skrinet ar icke mitt, utan jag har fått låna det af
en fru i Wadstena, som jag säljer spetsar åt, för att
förvara dem uti," sade madamen med en sa tvärsäker
ton att Konrad blef villrådig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free