- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
538

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538

EN JAGARES HISTORIER.

I samma ögonblick nådde ett gällt nödrop utan-
för i skogen de båda unga männens öron; Konrad
lyssnade och magistern utropade, ledd af en naturlig
idéförbindelse:
"Det var en qvinnas röst. Tänk om någon olycka
händt något af fruntimmerna."
I detsamma påminde Konrad sig det ansigte han
nyss förut sett genom rutan; detta vilda och lömska
ansigte, omgifvet af ett tofvigt och eldrödt hår, var
val egnadt att uppväcka hemska fantasier, och i för-
ening med hans kamrats ord verkade det nu en rörelse,
som kom honom i ögonblicket att rusa ut ur kojan,
glömmande både skrinet och madamen.
Ett nytt rop, mera aflägset och otydligt, lät dem
båda skynda åt det håll, hvarifrån ljudet hördes.
De hade båda sprungit ett godt stycke, utan att
ett spår till någon lefvande varelse syntes; allt var
tyst och likväl voro de nu fullkomligt sa långt ifrån
kojan som ropet kunnat höras.
Konrad stannade och lyssnade med klappande
hjerta, och magistern flämtade och var alldeles andlös
af den ovana och häftiga rörelsen.
"Jag hör ingenting. Icke det minsta ljud," sade
Konrad med häftig och upprörd röst.
"Inte jag heller, men att det var en qvinna, som
skrek med sa ångestfull röst som om man velat mörda
henne, det ar säkert. Tänk om vi sprungit åt orätt
hall? Jag har hört att ljudet i skogen ar mycket
missledande."
"Yi skola söka rundtomkring, men på hvar sitt hall."
"Men om någon fara ar på färde, kunna vi båda
behöfvas."
"Då ropa vi åt hvarandra."
"Men jag ar sa obekant med denna trakt att jag
icke vet hvart jag kommer."
"Den här skogsmarken kan icke vara särdeles
stor och du hittar väl tillbaka till kojan igen?"
"Det vete f-n."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free