Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABMORS SKRIN. 539
"Om jag icke träffar dig förr, sa vänder jag till-
baka till landsvägen,’4 ropade Konrad, som redan skyn-
dat framåt mellan buskar och stubbar, och var långt
ifrån sin van. Magistern stod orörlig. Han var våt om
fötterna, med nedsmutsade byxor och halsduken på sned.
"Egentligen sa vet jag icke hvad det tjenar till
att springa omkring här utan den minsta ledning.
Kanhända, när allt kommer omkring, att vi låtit narra
oss af någon okynnig vallpojke; ty menniskan, som
ropade om hjelp, skulle väl icke kunnat sjunka; hon
borde väl kunna svara på våra rop. Se der har jag
ett hål på knäet; nu ar det omöjligt att gå fram till
Kjersby och visa sig för sällskapet. Jag vet, min själ,
icke h vart-j ag skall gå för att snarast komma hem,"
mumlade magistern förargad -och såg sig omkring.
Konrad hade emellertid sprungit an hit och an
dit i skogen, ty litet emellan tyckte han sig höra ett
svagt och halfqväft rop, an i det ena väderstrecket an
i det andra, och hans uppjagade inbillning lät honom
tro sig igenkänna den otydliga röst han hörde.
An stannade han och lyssnade, då var allt tyst
omkring honom, endast en fogels vingslag i grenarne
eller en ekorres prassel hördes; an tog han några steg
framåt, villrådig i hvad riktning han skulle vända sig,
och just som ett felsteg på de mossiga trädrötterna
kom honom att snafva, sa tyckte han åter, att detta
ängsliga nödrop nådde honom an närmare, an aflägsnare.
Just som han, helt och hållet modfälld öfver sitt
fåfänga sökande, stannade igen, hörde han ett häf-
tigt rassel i buskarne på sidan om sig, och med åter-
hållen andedrägt, rädd ätt genom den minsta rörelse
förlora det spår han trodde sig upptäcka, stannade han
orörlig, med blicken spänd på det ställe, der han nu
tydligt såg att grenarne rörde sig.
Inom några sekunder framträdde också, långsamt
och mödosamt, en qvinna nedböjd under bördan af en
ofantlig knippa granris.
"God afton, mor, ar det ni som ropar på hjelp r"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
