Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 545
Det var tydligt att stugan yar helt och hållet
öfvergifven, och likväl hade gumman ratt.; ljus lyste
verkligen genom hålen på de murkna bräder, som voro
fästade innanför fönstret, i stället för de längesedan
sönderslagna rutorna.
Det gifves menniskor som påstå sig vara helt och
hållet fria från all tro eller fruktan för dessa nattliga
fantasier, dessa öfvernaturliga väsenden och ting, hvilka
under alla tider, hos alla folk, uppträdt och spelat en
mer eller mindre vigtig rol, men den unge medicine
kandidaten, som nu stod ensam i mörkret, var alldeles
icke ibland dessa; tvärtom, hans sinne var alltför
fantastiskt, hans inbillningskraft alltför liflig, för att
icke hafva en stark böjelse för tron på dylika saker,
och det var derför som en nästan berusande nyfikenhet
öfverföll honom, på samma gång en ofrivillig rysning
gjorde hans kind litet blekare an vanligt.
Detta ställe hade också någonting sa ödsligt och
spöklikt att, då minnet af det mord här var begånget
förenades dermed, det föreföll helt naturligt, att den
ständigt lefvande vidskepelsen skulle välja det till
skådeplats för sina uppenbarelser.
Konrad stod orörlig några ögonblick och lät sina
blickar granskande sväfva öfver platsen. Intet spår
syntes till menniskors närvaro. På ena sidan om kojan
låg en grushög öfverväxt af vilda krusbärs- och ber-
berisbuskar, och lemningar efter en nedfallen och
murknad lada. Invid gafveln, der ljusskenet lyste
genom springorna, växte stora kardborrar, bolmörtstånd
och enbuskar, men hela framsidan, der berghällen var
alldeles kal, låg öppen och fri.
Om Konrad äfven tänkt på någon fara, sa skulle
troligen nyfikenheten öfvervägt alla andra känslor;
han måste se hvarifrån detta sken, som ömsom lyste,
ömsom försvann, härledde sig, och veta om andar
eller menniskor valt detta gamla ruckel till natt-
herberge.
Tyst och försigtigt smög han alltså fram till det
igenspikade fönstret på gafveln, der buskarne helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
