Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABMOBS SKBIN. 561
Man säger att den verkliga kärleken intager vår
själ helt och hållet, och suspenderar alla andra känslor,
och detta ar äfven till en viss grad sannt, det vill
säga for någon tid, i synnerhet hvad de båda ytterlig-
heterna beträffar, nämligen kärleken i sitt sällhetsrus
och den absolut hopplösa; men hvad Konrad och
Agathas kärlek angick, sa var den vid ingendera af
dessa stadier, det. var blott ett tillfälligt moln, som
skymde deras himmel; sa hviskade hoppet åtminstone
i den unga flickans själ och äfjen Konrad kunde
omöjligt på fällt allvar afsäga sig en böjelse, som hos
honom redan var gammal och nu vunnit visshet om
gensvar.
Tiden synes oss i allmänhet mycket lång under
ungdomen, kanhända derför att den ar sa rik på in-
tryck, och några timmar, tillbragta under sorg och
tårar, ar en ofantlig tid; sinnet har sa liten mottaglig-
het för smärtan, den stöter den tillbaka som en ona-
turlighet, och, skakar den ifrån sig lika lätt som svanen
skakar vattendropparne från sina fjädrar. Det var
derför, som Konrad rätt .snart kände sin rörelse och
sin sorg minskas, och. glädjen att veta sig älskad för-
enade sig med hoppet, som, trots alla tantens mörka
förespeglingar, likväl lefde i hans hjerta; sa mycket
mer som ålderdomen, denna buse, hvilken hon fram-
kallat, egentligen ar någonting som, ehuru besynnerligt
det kan låta, ungdomen aldrig tror på, lika litet som
på döden, eller rättare - tanken kan icke fatta dessa
båda saker.
Hans sinnes spänstighet återkom och med det-
samma nyfikenheten och intresset för den italienske
doktorns hemligheter, äfvensom planer till det gamla
skrinets återfinnande. Dessa båda intressen sysselsatte
hans tankar, om icke till lika hög grad som kärleken,
åtminstone tillräckligt mycket för att icke kunna
glömmas.
Han genomgick i minnet gårdagens äfventyr och
beslöt att icke lemna Medevi, innan han fått någon
upplysning derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
