Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 571
hade skjutit upp mellan granrötterna, men månen spred
sitt bleka sken obehindradt öfver hela platsen och
Konrad såg dem båda sväfva deröfver, snabbt och
ljudlöst såsom skuggor; endast den lösa och lätta mullen
mellan stenarne hvirflade upp litet ibland efter deras steg.
Konrad vågade icke följa dem, innan de åter
inträdt i skogen på andra sidan; han såg att de stän-
digt höllo sig till höger och således troligen ämnade
sig till brunnen.
Nu försvunno de under granarnes skugga, just
der en enstaka marig tall sträckte fram sina krokiga
grenar vid kanten af fallet; och med ögonen på detta
kännemärke skyndade Konrad i deras spår.
Han hade hunnit öfver denna kala mark och
endast några steg återstodo, för att komma till skogs-
brynet, då, ehuru hastigt han gick eller snarare hop-
pade emellan stubbarna på den steniga och ojemna
marken, hans blickar föllo på något hvitt, som lyste i
månskenet vid hans fötter.
Han lutade sig ovilkorligt ned, for att se hvad
det kunde vara, och upptog, utan särdeles förundran,
ett litet konvolut eller paket, ombundet med ett snöre;
fullt öfvertygad att det var tappadt af dem han för-
följde, hvilka nyss framgått öfver detta ställe, gaf han
sig icke tid att närmare undersöka detsamma, utan
stoppade det hastigt i sin rockficka och fortsatte sin
väg, glad att dessa papper, hvilkas möjligen kompro-
metterande innehåll kunnat skada Franke, icke fallit i
någon annans händer.
Emellertid hade de båda nattvandrarne försvun-
nit, och han lyssnade förgäfves efter något buller, som
kunde vägleda honom. Villrådig vande han sig åt alla
håll; mörkret i skogen hade icke, i synnerhet på sa
långt afstånd, tillåtit honom att se hvartåt de styrt
sina steg, då de inkommit i densamma, och troende
sig slutligen höra något prassel åt ena sidan, gick han
ditåt. Han hade likväl icke hunnit många steg, innan
han verkligen framför sig, men på långt håll i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
