Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
KN JAGARES HISTORIER.
Denna person* hvars hela ansigte och figur ganska
väl syntes i ljusskenet, igenkände Konrad genast.
Detta mörkröda hår, denna skygga och vilda blick,
denna bleka och sjukliga hy hade han sett blott ett
ögonblick, en enda gång, men han var likväl fullkom-
ligt öfvertygad om att det var samme man, hvars
olycksbådande fysionomi skymtat förbi fönstret af stu-
gan i skogen vid Medevi, just då han förra gången
stod i begrepp att återtaga det igenfunna skrinet, med
hvilket denne mans närvaro syntes stå i ett sällsamt
sammanhang.
Qvinnan derinne syntes alldeles tillintetgjord vid
denna plötsliga uppenbarelse, och vacklade åt sidan,
förskräckt lika mycket af ljusskenet, som hon synbar-
ligen icke älskade, som af mannens åsyn, och hennes
nästa rörelse var tydligen den att fly.
Mannen med lyktan grep henne emellertid hastigt
i armen och utropade, tillräckligt högt för att höras
af Konrad utanför:
"Hvad fan springer ni för? Jag ar väl intet
spöke, fast jag sitter här, och ingen poliskonstapel
heller ? Jag har kommit för att helt vänskapligt spraka
med er, men som det icke roar mig att söka upp er i
ert skräphål derute i muren midt på ljusa dagen, och
det ar knäfveln sa svårt att träffa på er i ert hem,
sa valde jag att passa ut er en qvällsstuud. Nu bar
det sa bra till, att jag slapp in genom er råttfälla
derute; och som jag tyckte mig se att ni hade något
att syssla med der på kyrkogården, sa satte jag mig
här att vänta er.u
Detta tal hade fullkomligt lugnat den förskräckta
qvinnan, som i stället att svara mannen, gaf barnet
bredvid sig en häftig knuff under utrop:
"Det ar du, din förbannade unge, som lemnat
dörren öppen åt gatan, och här står ni och flaxar och
lyser med lyktan, sa att hela stan ska se oss, som i
en transparang," fortfor hon och ryckte lyktan ur
mannens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
